Datum: 8 augusti 2014
När det är dags för Napalm Death att göra entré på Greens Stage under fredagseftermiddagen vet jag inte riktigt vad jag förväntar mig. Fäderna till grindcore-genren kommer förhoppningsvis att bjuda på en riktig show, de har ändå över 30 års erfarenhet i bakfickan. Vad som bjuds på är dock lika mycket dånande dödsmetal som det är humorshow.
Att musiken låter bra är knappt värt att nämnas, det är att förvänta sig. Under några få passager under gigets gång händer det att gitarristen Mitch Harris tappar takten. Men han kommer snabbt ikapp och ingen större skada är skedd. Musiken går så löjligt fort att man måste lyssna oerhört noga för att höra skavankerna. Och med en scenshow som denna är det svårt att gräva ner sig i de enstaka brister som uppstår i mixen. Sångaren Mark ”Barney” Greenway springer nämligen omkring på scenen och beter sig på ett omåttligt underhållande vis. Jag skulle nog bäst beskriva honom som en full, pårökt och skitarg Mick Jagger som håller på att genomgå en psykos. Han springer runt i cirklar och skakar på huvudet som om han vore galen. När han väl vrålar ut sitt budskap verkar han vara arg som ett bi och visar detta, inte bara med rösten utan även med hela kroppsspråket. Det är inte bara jag som finner det underhållande, de flesta i publiken verkar småfnittra om de inte slåss i moshpiten.
Det är imponerande hur mycket musik bandet hinner mangla sig igenom under deras knappa 60 minuter på scenen. Jag lyckas räkna till totalt 19 olika låtar. Hitlåtar som The Wolf I Feed och Scum avverkas i ett hejdundrandes tempo. Allt medans Barney med jämna mellanrum avbryter spelningen för att sprida diverse politiska budskap. Ungefär halvvägs in i konserten springer den arga vokalisten av scenen och försvinner i 2-3 minuter. Det framkommer att han tog en snabb kräkpaus på grund av en dålig nudelsoppa. Lite synd, bandet hade ju kunnat avverka minst fem låtar till under den tiden. Vi blir bjudna på ett av Napalm Deaths karaktärsdrag under gigets andra hälft, nämligen extremt korta låtar. Genomsnittstiden ligger på ungefär 20 sekunder. Bandet bjuder även på världsrekordshållande You Suffer med dess imponerande längd på 1,316 sekunder. För att avsluta konserten spelas Dead Kennedys-covern Nazi Punks Fuck Off, vilket leder till både allsång och moshpit utan dess like. Ett bra avslut på en underhållande konsert.
Bäst: Bandets scenshow
Sämst: Den inte alltid så tajta musiken.
Betyg: 8/10
Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Katrin Unge
Fler bilder hittar ni här.
