– Egentligen vet jag inte om man ska köra helt från början men det blir nog bäst så.
Med detta inleder bassisten och originalmedlemmen Jonaz ”Ed” Bülund kvällens krogrunda. Ett uttalande som kommer att sluta i nästan en halvtimmes lång utläggning om det Stockholmsbaserade thrash/black metalbandets ursprung. En historia som gör att vi får backa tillbaka i tiden till innan millennieskiftet och den djupt filosofiska frågan; ”varför finns det inget svenskt Venom?”. Det var denna tanke som murade grundstenen för dagens Nattas. En tidig prototyp beståendes av medlemmar med diverse klichéartade artistnamn blev tillsist en duo med Jonaz och vokalisten Kacper ”Mouth” Różański. Den stadiga försäljningen av grabbarnas självinspelade kassettband ledde till värvningen av likasinnade människor. Livepremiären gick sedan av stapeln på musikfestivalen Mera Hitlåtar år 1999 där ungtupparna fick chansen att dela scen med både Backyard Babies och Entombed. Men sagan slutar inte där.
-Vi spelade in några dåliga skivor som vi sålde till ovänner och bekanta, fortsätter bassisten. Helt plötsligt fick vi ett kontraktsförslag från ett polskt bolag som hade hört vår musik. Det var då vi började fundera på ifall vi kunde göra detta på riktigt. I samma veva började även ruljansen av medlemmar i bandet. Men då blev vi i alla fall ett kontrakterat hårdrocksband samtidigt som vi försökte att vara lite anonyma och verka i det tysta.
– Vi hade en idé om att vi alltid skulle vara sminkade när vi inte spelade på scen, bryter Kacper in skrattandes. När vi sedan spelade skulle vi köra helt normalt utan smink. Ungefär som ett inverterat KISS. Vi skulle ha corpsepaint på jobbet och sedan chocka publiken live; ”vilka är de där?!”.
Efter lite skrattande dör samtalet ned varvid sångaren harklande förklarar sitt uttalande som ett sidospår. Det första av många men å andra sidan något som karaktäriserar bandet. Musiken är seriös men stämningen är broderlig. Berättelsen slutar dock inte där utan istället bearbetas den intensiva ruljansen av strängbändare och skinnbankare. Efter att bandets första trummis valt att självmant avgå för att spela blues lämnade även gitarristen sin plats kort därefter. Näste man att inta gitarristpositionen lyckades med hjälp av sin hårman etikettera Nattas till ”det krulliga bandet”(sidospår) men valde även han att avgå. Lagom till debutskivan At Ease With The Beast (2005) hade grabbarna värvat en stabil laguppställning.
– En intressant platta på sitt sätt då den är feltryckt, så det började ju bra i alla fall. Ett viss mån av saklig sarkasm kan skönjas i Jonaz stämma. Det var en utdragen process med skivbolaget då vi gav dem materialet redan året innan. Medan vi väntade repade vi in några låtar till spelningen som vi skulle ha på Tantogården. Vi gjorde även ett releasegigg där vi hade fått tio av de hundra utlovade skivorna från skivbolaget. Först någon månad efter att vi fått skivorna kunde jag själv lyssna på den. Då upptäckte jag att alla låtarna var i fel ordning. Titlarna står i rätt ordning men låtarna stämmer inte överens med dessa. Detta var och är fortfarande fruktansvärt irriterande. Man har ändå en tanke om att skapa ett bra låtflöde med ordningen på låtarna. Där kom det för första gången in lite kaos och förnedring i bilden. Efter det hade vi ett katastrofalt gigg varvid vår gitarrist fick avgå.
Inför skiva nummer två fann man dock en ny stadig talang varvid inspelningen av den andra och senaste fulländaren, Inde Deus Abest (2007), faktiskt genomlöpte smärtfritt. Övriga aktiviteter under denna tid hade dock inte samma flyt. Bland annat gjordes en video som inte riktigt föll de involverade i smaken.
-Vi spelade på Finn Hits Metal Fest under en Finlandsturné. Vår trummis hade filmat en del material där. Så en dag när vi repade sa han att han hade gjort en video. Med den videon föll hela iden om att vi skulle vara anonyma. Ingen hade sett våra ansikten och de mörka bildernas tid var förbi då videon visade upp oss i all vår jävla prakt. Den sakliga sarkasmen har åter igen smugit sig in i bassistens stämma. Det är slarv och det är dumheter i allt. När jag först såg den undrade jag vad han hade gjort. Sedan tänkte vi; ”skit samma, vi kör på det här”. Men då var allt förstört och sedan dess har vi inte fått några intervjuer. Skratt.
Efter detta har medlemshjulet snurrat ytligare en gång och i dagsläget innehas trumpallen av Ronnie ”The Steel” Bergerstål (Grave) och strängbändarpositionen har fyllts av ingen mindre än Mike ”Wead, The Adaptive Satanist” Wead (Mercyful Fate, King Diamond). Varvid den sistnämnde helt enkelt halkade in på ett bananskal när en planerad spelning höll på att gå i stöpet.
-Dom hade en plan om att supa ned mig till den nivån att jag inte skulle kunna säga nej, säger Mike som upp tills nu har suttit tyst. De lyckades till viss del. Jag sade att jag kunde tänka mig att göra denna spelning men jag vägrar att spela som ensam gitarrist. Jag sa till dem att om Simon Johansson från Wolf ställer upp så är jag också på. Jag har inte berättat det här förrän nu men jag var helt övertygad om att Simon skulle säga nej. Istället säger han ja! Skratt.
-Grejen är den att vi har allihopa varit med länge i olika konstellationer och tillsammans i andra band. Nyckelordet är att ha kul. Det var en av anledningar till att jag hakade på det här bandet. Jag håller på med andra band men detta är i goda vänners lag. Det här är roligt att göra medan andra saker kan kännas mer som ett jobb. Det blir en annan ribba på allting. Vi går in för att ha kul tillsammans. Det är klart att jag måste tjäna pengar eftersom jag har familj men samtidigt måste man ha skoj på vägen.
Och någonstans här har vi nått sagans slut och det som inom bandets kallas för Nattas 2.0. En ny laguppställning som förhoppningsvis kommer att klara tidens tand bättre än tidigare versioner. Nytt material är i produktionsstadiet men framför allt är det medlemmarnas sammansvetsade vänskap som ligger i fokus.
-Nu när vi är dom som vi är så finns det hur mycket som helst att göra, filosoferar Kacper. Det finns mycket material att ta av samtidigt ska det bli riktigt kul att göra det här. Vi har social gruppdynamik, vänskap, erfarenhet och kunskap inom musik, branschen och hantverket. Vi får se vad som händer men nu kör vi fullt ut.
Foto: Maja Magdalena Vikström
Text: Cecilia Wemgård
