Datum: 2017-01-14
Vad gör man när årets första riktigt tuffa konsert kommer till staden? Jo, men ser till att gå dit och få hatten avslagen med en vevande rak höger. Att aftonen kan ses som ett gediget thrash metal kraftpaket är givet när de teutoniska veteranerna Destruction för första gången på 15 år återintar huvudstaden. Minst lika farliga är det unga förbandet Nervosa från Brasilien som inte bara skjuter skarpt utan som även träffar mitt i prick varje gång.
Nervosa
Det har sagts att excellens inte är en färdighet. Det är en attityd. Sedan starten 2010 är det dessutom just attityden som har sprutat ur öronen på gitarristen Prika Amaral och basisten Fernanda Lira (trummisen och medgrundaren Pitchu Ferras lämnade bandet under 2016). Med enbart två skivor i bagaget har gruppen redan hunnit bli en enorm snackis i metalkretsar världen över. Lever de upp till sin hype? Med råge! Precis som Uzin (kulsprutepistol) är en liten kreation tillverkad för att handhas av expertskyttar gör Nervosa som störst skada när de bredbent och träffsäkert avfyrar den ena välriktade thrashkulan efter den andra. Snabbt går det också, en onämnd kvinna bakom trumsetet får bland annat de välriktade stockarna att se suddiga ut, medan hon piskar sönder trumskinnet. Fernanada dompterar publiken med bravur och det märks att trion vill göra ett gott intryck på sin första Sverigespelning någonsin.
Betyg: 8/10
Destruction
Om Nervosa är en Uzi så är basisten Schmier & Co en Thompson M1921 kpist. Lite äldre, lite tyngre och kanske en aningens mer effektiv. I 35 år har tyskarna manglat ut sin samhällskritiska musik med både upp och nedgångar i bagaget. De 50 år gamla paradhästarna kan dessutom fortfarande leverera när de känner doften av sågspån i manegen. De må sakna samma mobilitet som sitt förband men väger upp för detta med erfarenhet. Det tar inte lång tid innan publiken är varm i kläderna och får taket att lyfta i refrängen till Nailed to the cross. Schmier och gitarristen Mike växlar positioner stup i ett för att fylla ut utrymmet på scenen på bästa sätt medan basen får tänderna att skallra. Ett ännu större gensvar genererar The Butcher Strikes Back där folks mer än gärna klättrar över varandra för att få komma närmare scenen. Har Stockholm lidit av en plågsam Destruction-torka i 15 år? Att döma av kvällens jubel är svaret ett rungande ”ja”.
Betyg: 8/10
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Sandra Thulin
