Datum: 2014-11-14
Netherbird
Efter tio års harvande har det äntligen börjat rulla på för Stockholmsbaserade Netherbird. Under sitt egenproducerade ordspråk, ”svensk jävla svärta”, har de sakteligen kraxat sig fram till både en stabil live-lineup och ett hyfsat frekvent spelschema. Därför är det svårt att förstå att bandet plötsligt ska lägga ned och försvinna in i mörkret. Lika beklagligt som Edgar Allan Poes korp kraxade ”aldrig mer”, så ock lämnar denna black/death metal-konstellation strålkastarljuset. Men även om det ligger en viss sorg över bandets sista framträdande så bevisar de ändå att fågeln är långt ifrån vingklippt.
Att gruppen har en förkärlek för symfoniska inslag och mörk mystik är långt ifrån en överdrift. Ett svulstigt intro, levande ljus, uppstoppade fjäderfän på scen och ett snidat mickstativ vars träbeslag har smällts samman med delar av en metallisk rovfågel är bara början. Med ett framträdande som gör tvära kast mellan snabb brutalitet (Ashen Roots, Born Defiant) och långsamt mässande (Weight of Vapour, Twilight Gushes Forth) visar Netherbird upp ett brett vingspann. Till tonerna av förinspelad åska är det svårt att inte falla in i en myriad av fågelreferenser när kvällens spelning ska recenseras. För visst finns det något vråkliknande över sångaren Nephente. Och ta mig tusan om inte bandmedlemmarna äntligen agerar som en enad flock, snarare än den vilsna svärm de presenterade på Bryggarsalen i februari i år. Men kanske är det realiteten i att detta är den sista resan som får gruppen att tagga till och visa den där intensiteten som lyfter hela framförandet.
Även listan av celebra gästspel bjuder upp till intresse. Med en svag stank av förruttnelse gör sångaren Nine (Wormwood, Withersin) en blodig tolkning av Netherbirds musik. Av gamla medlemmar är det både Tobias Gustavsson (bas) samt trummisarna Erik Röjås och David Preissel som medverkar. Den som dock imponerar mest på undertecknade är Matti Norlin, som visar upp gediget kunnande i nyckelharpsspelande. Och det är till tonerna av detta som scenljust släcks ned och begravningsceremonin fullbordas. Grattis… och ett sorgesamt farväl på tioårsdagen.
Bäst: Weight of Vapour.
Sämst: nedläggningen av bandet.
Betyg: 7/10
Fler livebilder (även med Hyperion, Astrophobos och Diabolical) hittar ni här – LÄNK
Text och foto: Cecilia Wemgård
