Nuclear Blast
Släpptes den 15 januari
Efter att ha startats som ett hyllningsprojekt till doom-veteranerna Pentagram blev Witchcraft senare ett hårdrocksband av sin alldeles egna sort. Länge har grabbarna från Örebro hållit sig inom 70-talsrockens trygga ramar, med ombonad ljudbild och bluesiga melodier. Nucleus utgör dock en milstolpe för bandet, där inslag av doom metal och folkmusik nu utformats till ett verk av slående kraft. Det är ett mäkta imponerat ansiktsuttryck man som lyssnare får när skivans första toner spelas.
Vid portarna till Nucleus träder ’Malstroem’ fram med ett folkigt och trollbindande intro. Verserna är tungsinta och mörka när sångaren Magnus Pelanders ångestfyllda röst sjunger till den klagande gitarrstämman. Redan vid tredje stycket ’The Outcast’ når skivan en av sina absoluta högsta toppar. Riffet är vasst och ryckigt och tycks ackompanjeras med något slags stråkinstrument. Trumkompet är drivande och så organiskt att man nästan blir religiös. Uppföljande ’Nucleus’ tar musiken tillbaka till folkmusikspåret och bibehåller den röda tråden mellan låtarna. Det närmare 15 minuter långa titelspåret är till största delen mjukt och melankoliskt. Slutet är långt och utdraget med en sångmelodi, sjungen unisont av mumlande röster, som man snart själv faller med i. Det mer bluesorienterade spåret ’To Trancend Bitterness’ har trots sin enkelhet spännande utsmyckningar med små explosioner av gitarrtjut, samtidigt som sången är i harmoni med gitarriffen. Närmare slutet lyfts albumet återigen med låten ’Helpless’. Öppningen är tyst med endast ren gitarr och växer allteftersom med hjälp av ett piano och en flöjt. Snart bryter en liknande distad gitarrslinga ut som tuggar bittert. Övergångarna mellan de olika delarna är otroligt snygga. Skivan skulle lika gärna kunnat sluta där, då det allra sista spåret ’Breakdown’ är något av det mest trista som presenteras på hela albumet.
Ljudkvaliteten kanske inte är mycket att hänga i granen, men å andra sidan sätter den en särskild prägel på musiken. När man spelar plattan är det som att man kliver in i en annan värld. Av alla album som gruppen har släppt är detta det första som innehåller låtar av riktig karaktär. Gitarrspelet är mer kreativt, folkinfluenserna ger en otroligt vacker nyans i musiken och det mörka bitarna är mer omfattande. Såsom bandnamnet antyder verkar häxkonsten i ljudvågorna ha tagit sin verkliga form.
Betyg: 7/10
Spår:
1. Malstroem
2. Theory Of Consequence
3. The Outcast
4. Nucleus
5. An Exorcism Of Doubts
6. The Obsessed
7. To Trancend Bitterness
8. Helpless
9. Breakdown
Medlemmar:
Magnus Pelander – sång, gitarr
Tobias Anger – bas
Rage Widerberg – trummor
Text: Jill Wrethagen
