Datum: 7 augusti 2014
Som avslutning på Getaway Rock Festivals första dag bjuds besökarna på Stockholmsbaserade Opeth. Kvinteten har sedan starten 1990 sålt runt 1,5 miljoner skivor, turnerat hela världen och utforskat nästan hela spektret av rock och metal. Krävs det att man säger något mer för att det ska framgå att förhoppningarna är höga när bandet placerar sig själv på Red Stage i midnattsmörkret?
Med Mikael Åkerfeldt (Gitarr och Sång) i fronten kan man räkna med en högkvalitativ spelning. Han bjuder både på den renaste sången men även på de djupaste growlen . Mannen har talang, det är ingen tvekan om den saken. Hans gitarregenskaper är det inte heller något fel på. Han bevisar gång på gång att han förtjänar sin plats som den 42:a bästa heavy metalgitarristen enligt Guitar Worlds rankning. Att han backas upp av de mycket talangfulla musikerna som tillsammans bildar Opeth förstärker spelningen ytterligare. Gitarristen Fredrik Åkesson bjuder på gott om headbangande och elegant gitarrspel. Under Atonement dedikeras runt fyra av låtens sex minuter till att Fredrik står och leker med sin gitarr medans resten av bandet serverar fram ett mycket mysigt och effektfullt komp. Bassisten Martin Mendez står lugnt i bakgrunden och gungar i takt med musiken. Han har även nyligen klippt av sig sitt stora hårsvall, vilket medför att det inte är så mycket kvar att headbanga med.
Det är en mycket blandad setlist som bjuder på musik från hela Opeths karriär. Klassiska låtar som Blackwater Park varvas med guldkorn som Demon Of The Fall. De sju låtarna som spelas representerar sju olika album, från 1998:s My Arms, Your Hearse till 2011:s Heritage. Det finns någonting för alla i denna setlist. Jag tycker dock att det är mäkta imponerande att ett band lycka köra endast sju låtar på en 75 minuter lång spelning. Nog för att sångaren stod och skämtade med publiken mellan några av låtarna, men det var inte några överdrivet långa utläggningar. Låtarna är helt enkelt väldigt långa. De två avslutande spåren Deliverence och Blackwater Park klockar tillsammans in på drygt 25 minuter.
Den mest imponerande delen av spelningen är däremot inte musiken, utan atmosfären. Att bandet spelar mellan 23:15 och 00:30 resulterar i ett nästan komplett mörker som endast lyses upp av ljusshowen på scenen och blixtar vid horisonten. Kombinerat med den mystiska musiken som sprider sig från högtalarna skapas det en rent ut sagt magisk stämning.
Jag blir väldigt imponerad av Opeths spelning. Att bandet bjuder på ett musikaliskt perfekt framförande kombinerat med en mycket häftig atmosfär gör att de hamnar långt upp i rankningarna. Kanske till och med på topp.
Bäst: Den otroliga atmosfären
Sämst: Finns det något att klaga på?
Betyg: 10/10
Setlist:
1. The Devils Orchard
2. Heir Apparent
3. Demon of the Fall
4. Hope Leaves
5. Atonement
6. Deliverence
7. Blackwater Park
Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Katrin Unge
Fler bilder hittar ni här.
