Mörkret har hunnit lägga sig på Fredagskvällen när jag kliver in i foajén på hotellet där jag ska möta Paul DiAnno. Han sitter i hörnet och väntar med en kopp kaffe och sin käpp vilandes mot stolen. Jag presenterar mig och frågar hur han mår, han har nyligen anlänt till Malmö och är en aning trött berättar han. Inget jag lägger märke till något närmare, för han pratar gärna och mycket. När jag går ut genom hotellets glasdörrar en timme senare har vi tagit oss igenom en berg- och dalbana av känslor som inkluderat både glädje, ilska och sorg.
För tillfället är Paul inne på sin sista turné innan han, som han själv uttrycker det, pensionerar sig.
– Jag hade egentligen tänkt att bara lägga av helt plötsligt, jag var så trött på allting kring Iron Maiden och låtarna från den tiden att jag bara ville lägga av, men reaktionerna runt omkring gjorde att jag fortsatte turnera och den här turnén handlar egentligen om att ”pensionera” dessa låtar. Dessutom så kommer vi att släppa en box från tiden med Killers som inkluderar två studioalbum och ett livealbum, vilket jag verkligen ser fram emot. Det är ett stort farväl.
Men trots att han är trött på turnélivet så är han fortfarande stolt över allt han åstadkommit och förklarar att han är tacksam över det han fått uppleva som musiker, det enda han inte tycker om är situationen han är i just nu. – Till och med mina fans börjar tröttna på hysterin kring Iron Maiden. Jag vill göra det här innan det är försent och folk ser oss som ett tribute band, vilket är ironiskt: Ett tribute band med originalsångaren i? säger han och skrattar till.
När han sedan fortsätter så förklarar han att han alltid blir nervös innan han ska gå på scenen, han skakar och får alltid en känsla av att vilja spy. – Till och med nu är jag nervös, säger han och tar upp handen som är lite skakig.
Men folk ser dig ofta som en aggressiv, skrämmande person på scen och du har tidigare förklarat att du är en helt annat person när du går av scenen?
– Jag är väldigt aggressiv på scen. Det är för att jag gör av med alla aggressioner inom mig när jag står där uppe, men jag är egentligen ganska normal. Skulle du se mig med min familj hade du inte ens känt igen mig, svarar han och skrattar ännu en gång till.
Iron Maiden och Clive Burrs död
När jag sedan fortsätter och frågar honom om den numera avlidne Clive Burr blir han omedelbart lågmäld och sorgsen i rösten. Clive Burr var under Paul DiAnnos tid i Iron Maiden trummis och de två fortsatte att hålla kontakten även efteråt, vilket gjorde Clive till en nära vän till Paul. – Jag har fortfarande svårt att prata om det, det är otroligt svårt, säger han och skakar på huvudet.
– Jag satt på planet hem från Brasilien när han skulle begravas, så jag kunde inte ens vara där. Jag har verkligen inte hanterat detta bra och inte gett mig själv tid att sitta ner och få ur mig känslorna. Men varje kväll när jag står på scen tillägnar jag honom Remember Tomorrow, vilket jag ser som en perfekt hyllning.
Han fortsätter sedan och hävdar att Clive utan tvekan var den bästa heavy metal-trummisen någonsin. – Det fanns ingen bättre än honom. Nicko McBrain kanske tror att han är bäst, men han är bara en clown, haha. Nej men Clive var fantastisk, det fanns ingen som kunde mäta sig med honom.
När jag frågar honom om de har några minnen tillsammans som han skulle vilja dela med oss skrattar han till ordentligt och berättar om när de var i Tyskland en gång och blev fulla efter en konsert, när kvällen var slut hade de orsakat skador för över 50 000 dollar. Sedan minns han en annan händelse som får honom att skratta till igen. – Han sket i badkaret en gång! Jag bara tittade på honom och undrade vad fan han hade gjort. Men det är bara några av sakerna vi har gjort genom åren.
Vi forsätter att prata om Iron Maiden-eran och Paul säger att han är stolt över det han åstadkom i bandet, varje låt han är delaktig i är en del av honom och han ger alltid allt när han sjunger. – Jag håller aldrig tillbaka, jag visar bara Bruce Dickinson hur han ska sjunga dem, för jag har hört hans versioner av mina låtar och de är inte bra. De är inte alls bra, haha.
”Livet är inte perfekt”
När jag går vidare och säger att hans liv har handlat en del om droger, alkohol och fängelse så skrattar Paul ännu en gång till och frågar om det verkligen är så, varpå jag ber om ursäkt för att jag är tvungen att berätta det för honom. – Ingen fara, det är ju rock ’n’ roll! Jag klarar inte av människor som dricker sin kopp med té och sedan går och lägger sig, det är ju inte rock ’n’ roll.
Ångrar du något du har gjort?
– Nej, det är sånt som händer. Vad förväntar sig folk egentligen? säger han och rycker på axlarna.
– Jag tror jag hamnade i fängelse av en anledning. Domarna hade säkert inte fått ligga på en vecka eller något när domen föll, men vad spelar det för roll. Det som har hänt har hänt och jag kommer säkert återvända till fängelset någon dag, haha.
Han anser inte heller att det påverkade hans musik avsevärt, förutom när han gjorde Menace To Society-albumet, som var ett våldsamt album och skrevs efter att han suttit i amerikanskt fängelse.
– Det är en hel del saker jag har gjort som har gått fel, men det är en del av livet. Livet är inte perfekt och ärligt talat så vill jag inte ha ett perfekt liv, för det finns ingen karaktär i ett sådant.
I somras ställde Paul DiAnno in en festivalspelning i Sverige, bara för att istället göra en gratis spelning i Malmö. Anledningen var för att arrangören hade lurat fansen, något som är väldigt viktigt för Paul. – Förutom min familj är fansen det viktigaste som finns, för allt jag har är det som de har gett mig. Jag är inte som många andra band som gör sin spelning och sedan hoppar på bussen och lämnar. Ibland kan jag stå i flera timmar och skriva autografer efteråt, jag sover aldrig! Jag säger inte nej, de är trots allt den viktigaste delen av musiken. Min relation till de svenska fansen har alltid varit bra, jag har alltid blivit väl mottagen.
Har du några specifika minnen av din besök i Sverige genom åren?
– Jag kan ju inte gå in på dem om alla kvinnor, haha! Men det har alltid varit grymt kul att besöka Sverige. Jag gillar att komma hit, det är ett civiliserat land och inte som England direkt.
Om framtiden och en sista hälsning
Även om slutet är nära för Paul DiAnno så förklarar han att han ändå tycker mer om att turnera nu än vad han gjorde förr i tiden. – När det verkligen är slut så tror jag att min fru kommer att döda mig, haha! Hon är inte van vid att ha mig hemma hela tiden. Problemet är att jag måste fixa mitt knä som ständigt gör ont, det gör mig trött och ledsen. Samtidigt är jag överallt hela tiden, jag har fortfarande kvar att turnera i Europa, Ryssland, USA och i Mars ska jag tillbaka till Brasilien. Sedan kommer vi ju att göra det första Killers-albumet på väldigt länge, dessutom har jag en del överraskningar på gång men de kan jag inte prata mer om nu, ursäktar han sig.
Något annat han verkligen vill göra är att jobba mer med välgörenhet, han håller på att lära sig teckenspråk för att kunna kommunicera med döva. – Det har funnits tillfällen då döva barn har kommit till mina konserter och jag vill lära mig att kommunicera med dem. Så jag vill göra mer saker i det stuket, det är något som alltid har berört mig men som jag aldrig har haft tid att jobba med.
Innan vi avslutar intervjun har Paul någonting att säga till sina svenska fans.
– Tack för att ni alltid har stöttat mig genom alla år. Jag har svårt att uttrycka mig och många gånger fastnar orden i munnen, men ni har all min kärlek och respekt. Så tack för allt stöd.
