andnamnet kanske får dig att dra på smilbanden men när dessa svenska pudlar släpper nytt är det en tung tematik som behandlas. Med en blandning av rockigt gung, dansanta gitarriff och samhällskritik tar The Poodles vid där deras förra skivan Tour de Force slutade… och gör sig redo för omgång nummer två, även om de har tappat en kär medlem.
Ni släpper er sjätte skiva den 25 mars och åter igen ser vi en rotation i laguppställningen.
-Vi hade en period i augusti-september där vi inte jobbade så mycket, förklarar sångaren Jakob Samuel. Det var då som vår basist Pontus Egberg fick förfrågan om att spela med King Diamond. Vi hade inga problem med detta, jag har själv gjort annat vid sidan av The Poodles. Det är bara bra att man lirar med lite olika människor. Men sedan blev King Diamonds turné förlängd med en USA-runda och Pontus har alltid drömt om att göra en turné i USA. Med The Poodles har vi varit på väg men aldrig kommit till skott. Pontus har spelat med oss i åtta år och vi har varit vänner längre än så. Vill man göra något så ska man göra det. Nu har vi Johan Flodqvist på bas istället och det har klickat mellan oss.
Förklara vad skivans titel, Devil in the Details, syftar på.
– Devil in the Details är en sägning som man använder när man vill förklara att det är detaljerna som gör den stora skillnaden. Vi har alltid jobbat väldigt noggrant när vi är i studion. Jag är textoman och lägger verkligen ned mycket tid på lyriken. Innehållsrika texter är viktigt, samtidigt har jag inget emot kärleksballader och banala ämnen. Men jag vill presentera ett brett spektra. Jag är däremot, både som privatperson och artist, väldigt engagerad i samhällsfrågor. Jag samarbetar med både välgörenhetsorganisationer och involverar mig själv i miljöarbeten. När det kommer till vår musik anser jag att det är viktigt att driva en samhällsdebatt men även att fokusera på miljön.
Du är också vegetarian, hur mycket spelar detta in?
-Vill man göra något bra för miljön ska man bli vegetarian. Det är en enorm insats för alla.
Sedan har vi låten Creator and Breaker. Har jag uppfattat det rätt om jag säger att det bland annat är en reflektion över klasskillnaderna i samhället?
– Creator and Breaker handlar snarare om en religiös dialog. Det är en gudsdialog som handlar om hur man uppfattar sin Gud och dennes kraft. Tar vi världsläget idag ser man att det händer mycket grejer som involverar just detta i vissa områden. Tro är något som är otroligt personligt och jag har generellt sett väldigt svårt för organiserad religion. Däremot tror jag att det är bra att ha en personlig tro.
Berätta om symbolen som du bär runt halsen.
-Den här symbolen heter ”Coexistence” och inkluderar judestjärnan, skäran, månen och det kristna korset. Den symboliserar samexistens. I min värld kan alla dessa religioner samexistera och bristen på detta är nog en av den största uppgiften vi har att lösa. Oavsett vart du kommer ifrån eller vad du tror på så är du välkommen.
Går inte detta ämne igen i avslutande låten Borderline?
-Den låten är en flyktinghistoria och ja, till viss del går den här problematiken igen även i denna. Jag kommer aldrig att kunna sätta mig in i hur det är att fly ett land, att bli berövad min framtidstro och frihet. Men detta är åtminstone ett försök till att förstå. Låten är baserad på en bok av Henning Mankell men dessa historier finns runt omkring oss.
Men ni diskuterar inte bara samhällskritik på denna skiva. De kärlekslåtar ni har med är oftast inte av det lyckliga slaget utan snarare handlar de om längtan och kommunikationsproblem. Varför har ni valt att ta upp kärleken på det sättet?
-Jag vet inte om jag håller med om att vi ofta har denna tematik men den låt jag misstänker att du syftar på är Everything. Det är vår gitarrist Henrik Bergqvist som har skrivit den och han skriver otroligt melankoliska texter, skrockar Jakob. Men jag tror också att en viss ton i en låt skapar en viss stämning och kanske även ett visst vemod och sorgsenhet. Jag har själv även en förmåga att hamna i den typen av reflektioner men ta sedan en låt som Baby, den är totalt ”kick ass”. Visst handlar den också om en kommunikationsfråga men där är det från ett perspektiv med lite mer aggressioner. Många gånger skriver man utifrån en stämning och sätter sig in i en annan situation. En bra text behöver därför inte vara självupplevd.
Och som för att kontra detta har ni The Greatest som snarare är en sockersöt må-bra låt som höjer självförtroendet. Vad var tanken bakom den?
-Den är skriven av en vän till oss och låten kom in väldigt sent i inspelningsprocessen. Det är Herbert ”Herbie” Crichlow (brittisk musikproducent och sångskrivare) som skrivit denna och han har några ”nummer ett”-singlar på sitt samvete. Men vi har också alltid haft den typen av låtar. Ibland har vi skrivit dem själva och ibland har de skrivits av andra. Vi har aldrig haft en mall utan när du spelar en av våra plattor ska du bjudas på en musikalisk resa. Det ska vara en upplevelse som bjuder på mer än bara metal. Jag har själv uppfattat denna låt så som du beskriver. Den handlar om att du alltid kan vända din situation till det bättre.
Text: Cecilia Wemgård
