Korsa en människa med en varg och du har en varulv. Korsa en tysk-rumänsk power metal-kvintett med katolskt tingeltangel och vi får Powerwolf. En stor vattenpöl, duggregn och en smula rundgång i inledande Sanctified With Dynamite är ingen match för Attila Dorn & Co den här dagen. Prayer In The Dark innehåller en mer engagerad Ave Maria än jag har hört i mången katolsk mässa. Scenspråket är livfullt, inte minst för att sångaren Attila Dorn och keyboardisten Falk Maria Schlegel är slipade i att nyttja högtravande gester.
”It’s very wet outside, it’s very wet inside. We fight against pop music!” mässar Attila Dorn innan Amen And Attack drar igång, åtföljd av Raise Your Fist Evangelist. Vädret tycks inte bekomma publiken, som har hunnit piggna till rejält och i Werewolves Of Armenia instruerar den imposanta sångaren oss i korrekt sätt att skrika på: ”No, not haaa. Ha!” Under gitarrsolot står Falk Maria Schlegel och håller upp armarna som en exalterad pastor i sin dubbelknäppta jacka med skört. Kan man annat än le stort?
Den härliga dängan We Drink Your Blood får mig att asgarva, för Attila Dorn är så lik den överpompösa prästen i min gamla församling. Jag har sällan hört ett snyggare Kyrie Eleison – och jag har hört fler än jag kan räkna. Som avslutning välsignar Attila Dorn festivalen med ett bättre väder (välsignelsen funkade inte) och Lupus Dei. Med maffig orgelinledning och kyrkolatin, en polerad nattvardskalk och rökelsekar blir den lättjefulla hädelsen komplett. Roligt, entusiastiskt och livaktigt värre. Frågan är bara hur många kyrkliga texter, gester och attiraljer man kan skala bort utan att varulven tappar både kläder och bett.
Bäst: We Drink Your Blood
Sämst: Vart finns de egna idéerna utanför kyrkotemat?
Betyg 6/10
Text och foto: Julia Gill
Foto taget med mobilkamera.