Musikvideo – Rocks ( Live from Abbey Road )
Intervju – NME video
Primal Scream är ett skotskt band som blev känt för att blanda indierock med elektronisk dansmusik. Bandets frontfigur är den tidigare The Jesus and Mary Chain-trummisen Bobby Gillespie. Med i bandet är även gitarristerna Andrew Innes och Robert ’Throb’ Young, tidigare Felt-medlemmen Martin Duffy på keyboards och den tidigare The Stone Roses-basisten Gary ’Mani’ Mounfield. På Primal Screams turnéer brukar även My Bloody Valentine-frontmannen Kevin Shields följa med som en extra gitarrist. Bandet upptäcktes och kontrakterades till det mytomspunna skivbolaget Creation Records av skivbolagsbossen Alan McGee.
Bandet bildades i Gillespies hemstad Glasgow 1985 och debuterade 1987 med albumet Sonic Flower Groove. Detta album var kraftigt inspirerat av The Byrds, Velvet Underground och psykedelia-influenser. Det självbetitlade andra albumet kom två år senare och var också det sextiotalsnostalgiskt men betydligt rockigare i soundet, inspirerat av MC5 och The Stooges, men fick dålig kritik och blev ganska snart bortglömt.
Hösten 1991 släpptes det tredje fullängdsalbumet, Screamadelica, vilket för evigt skrev in bandet i musikhistorien. Skivan kom när klubbkulturen var stor i England och albumets banbrytande korsning mellan klubbvänlig elektronisk dansmusik, rock-n-roll, soul och reggae gjorde att albumet numera av många anses vara en av den tidens viktigaste skivor. Det lyckade resultatet tillskrivs ofta samarbetet mellan Primal Scream och producenten/DJn/klubbdrivaren/remixaren/skivbolagsägaren Andrew ’Lord Sabre’ Weatherall. Weatherall producerade och framförallt remixade stora delar av skivan och tillförde dansmusiken till gruppens traditionellare rockiga ursprungsmaterial. Skivan blev en stor framgång med flera hitsinglar, som ”Higher than the Sun” ”Loaded”, ”Come Together” och ”Movin’ on Up”.
Give Out But Don’t Give Up, inspelad i Memphis, producerad av bland andra George Drakoulias, den inflytelserike sextio- och sjuttiotalsproducenten Tom Dowd och P-funk-frontmannen George Clinton, var en återgång till enkel boogie-rock-n-roll. Influenserna till tidiga Rolling Stones är tydliga.
