Debaser Medis, 28 september
Världens Barn/Nuclear Blast
Det har varit en omfattande PR-kampanj som lett upp till denna afton och förväntningarna är skyhöga inför kvällen där Radiohjälpens största kampanj Världens Barn tillsammans med ett av Europas största metalmaskinerier Nuclear Blast har bjudit in en bred och högkvalitativ samling artister till en av Stockholms bästa konsertlokaler. Ingenting skulle kunna bli fel med två så tunga arrangörer, fyra hårda band och en bra lokal en löningsvecka.
Först ut är Stockholms okrönta konungar i landet teknisk metal av den hårdare sorten, Scarpoint som gör ett mycket imponerande framträdande. Det är obönhörligt tight redan från första låten Numb och helt sanslöst bra gung genom hela gigget där vi bjuds på godbitar från senaste plattan The Mask Of Sanity, bland annat senaste singeln Only Truth och Last Winter. Scarpoint är ett band som många gånger tidigare synts i liknande välgörande sammanhang, främst med projektet Sweden United där man plockat med sig respektive vokalister från Meshuggah, Dead By April, Evergrey, Soilwork, Clawfinger, Lillasyster, Nightwish och PAIN. Summan av detta blev låten Open Your Eyes, vilken självklart finns med ikväll men i den omarbetade albumversionen döpt till Burning In Hell. Tyvärr får bandet i näst intill vanlig ordning oförtjänt dålig respons i en närapå tom lokal, där man endast kan se den tidiga timmen som enda ursäkt.
Nästa band ut på scen är hardcoredoftande rockarna i Blindside som bjuder på ett känslosamt och medryckande framträdande. Det är en slags fullt ös-medvetslös-känsla som vilar över lokalen, där Blindside står för allt ös medan publiken som knappt är närvarande – varken fysiskt eller psykiskt – får stå för medvetslösheten. De få som vågat sig in i lokalen står stilla och iakttar medan hit efter hit avlöser varandra med låtar som Pitiful, Caught A Glimpse och Sleepwalking som också varvas med spår från nya, utsökta skivan With Shivering Hearts We Wait, däribland Our Love Saves Us och There Must Be Something In The Water.
Även Blindside förtjänar långt mycket mer respons än vad som bjuds, och vid det här laget kan man inte längre se klockslaget som en ursäkt – så vad är det för fel?
Scar Symmetry från Avesta har med sin melodiska metal gjort stort genomslag med singeln Morphogenesis från 2008 års Holographic Universe, men har också nått nya höjder och bredare publik med senaste skivan The Unseen Empire. Det är även med denna skivas öppningsspår, The Anomaly som man inleder hela kalaset.
Under de kommande 40 minuterna framför man publikfavoriter från hela sin katalog där även en lycklig kille längst fram i publiken får ge prov på sina sångkunskaper. För er som inte visste det så bytte Scar Symmetry 2008 ut en sångare mot de nuvarande två och all kritik detta kan tänkas medföra till trots så har det egentligen bara medfört större variation och ett piggare liveframträdande de båda vokalisterna verkar trigga varandra, med förvirring om vilken låt som ska presenteras som enda egentligen negativa följd. När det slutligen retts ut så bjuds vi bland annat på Retaliator och sedan får The Illusionist avsluta. Trots att Scar Symmetry har en mycket bra kväll och verkar mer än nådigt pigga så är det fortfarande inte någon direkt påtaglig folksamling på Debaser, men för att citera ena sångaren Roberth ”Robban” Karlsson: ”Ni är inte så många men ni är jävligt snygga!”
Sist ut har vi kvällens huvudakt och tillika dragplåster, inga mindre än Clawfinger som visar att gammal vet bäst hur man placerar skåp av tyngsta möjliga sort och har med sin Rap Metal möblerat om i musiksverige sedan 1993. Clawfinger är inte sena på att höja ribban och även om samtliga band gjort mycket bra ifrån sig hittills så är det nu det lyfter och det är knappt så att man hinner med i svängarna när samtliga medlemmar både hoppar, headbangar och dansar omkring på scen. Man märker tydligt att det är roligt att vara Clawfinger och den som verkar ha roligast, eller åtminstone far och flänger mest är Jocke Skog som likt en föregångare till Slipknots clown hoppar omkring i trans och förgyller framträdandet. Man öppnar med Prisoners och en timme framöver är det inte tråkigt för ett ögonblick, där bandet verkar lika nöjda som den fortfarande sparsamma publikskaran över att få spela bland annat Nigger, Nothing Going On och Two Sides innan man avslutar med Biggest & The Best som för att vara extra tydliga innan man går av scen för att retas med publiken. Självklart kommer man tillbaka och bjuder på mer av ren och skär attityd med all tänkbar rätt under extranumrena Price We Pay, The Truth och Do What I Say och nog råder det numera inget tvivel om att Clawfinger har växt upp och att det är dags att göra vad de säger.
Man kan inte göra annat än att lämna Debaser med högst blandade känslor. Det har varit en mycket välorganiserad tillställning där samtliga artister levererat på topp och visat att riktiga proffs bryr sig om sina medmänniskor. För visst nämnde jag att samtliga band ställer upp helt gratis? Eller glömde jag säga att man under kvällen lottade ut en goodie bag från Nuclear Blast och mot 40 kronor i gåva till världens barn som enda motprestation är man med i utlottningen av en Jackson-gitarr signerad av Agnostic Front, Accept, Death Angel, Opeth, Hardcore Superstar, Anthrax, Scar Symmetry och Hammerfall? Frågan man då slutligen ställer sig är; vart var alla hårdrockare? Det är konstigt att fyra bra band för endast 200 pistoler inte lockat mer folk.
Bäst: Världens barn, banden och alla som tagit sig till Debaser.
Sämst: Inget.
————–
Kim Frost
