Nuclear Blast
Släpps den 16 maj
Sabaton är den där stenhårda pansarvagnen som långsamt tuggar sig fram över slagfältet. Ibland ändrar den om sin design för att ta sig förbi eventuella hinder. Emellertid byter den aldrig skepnad helt och hållet utan behåller alltid sin kärna. Medan förra plattan producerades inom ett ramverk som kort och gott kan kallas episkt är detta aningens mer avskalat. Samtidigt är tempot mer uppskruvat. Borta är de majestätiska keyboardarrangemangen för att ersättas av riviga gitarrer. Det är pang på rödbetan och mer renodlad heavy metall. Krigstemat är stadigt förankrat i lyriken men där det tidigare har fokuserats på slagfälten har brännpunkten minskats ned till de enskilda människorna, hjältarna.
Som en pisksnärt tar skivan avstamp i pumpande Night Witches. Starten är snabb och intensiv. No Bullets Fly följer upp genom att drar ned tempot några pulsslag. Med sin mer gitarrdrivna framfart och taktfasta gung bygger den sakta upp stämningen mot skivans höjdpunkt. Körerna är starka utan att för den delen kännas som onödig utsmyckning. Innan lyssnaren möts av plattans crescendo bjuds det på Smoking Snakes, första spåret som osökt får mig att tänka på Art Of War. Låten är inte dålig men den känns inte heller som det vassaste verktyget i lådan. Däremot kontras detta av Inmate 4859, ett spår som både berör och skapar gåshud på underarmarna. Med en blytung melankolisk inramning genererar berättelsen en obehaglig atmosfär i högtalarsystemet. Peter Tätgren, som mastrat skivan, har haft ett finger med i spelet i denna kreation. Det märks, då det stundom osar både Pain och Hypocrisy om Chris Rörlands gitarrer.
To Hell And Back är den singel som släppts tidigare i år. I sin vildavästerninspirerade framtoning är den tyvärr skivans svagaste spår. Som ensam låt är den ett undermåligt val då den fungerar ytterst dåligt som representation för övrigt material. Den är klämcheck men lämnar inga bestående intryck. The Ballad of Bull är, som namnet syftar till, en smäktande ballad med vackert pianoarrangemang tillskrivet herr Brodén. En slagkraftig melodi som värmer samtidigt som den plockar ned tempot till ett behagligt lugn. Resist And Bite har enorm fokus på strängbändarna Thobbe Englunds och Chris Rörlands insatser. Medryckande solon som frestar reptilhjärnan blandas upp med kvinnliga körer. Joakim själv håller sig till de säkrare delarna av sitt röstregister medan tidigare nämnda gitarrister får agera skrikhalsar i Soldier of 3 Armies.
Far From The Fame är den obligatoriska marschmelodin som alltid dyker upp i en eller annan form på Sabatons alster. Avslutande Hearts of Iron är en låt av filmiska proportioner. Tänk dig ögonblicket när eftertexten efter en riktigt bra krigsfilm börjar rulla över den svarta bakgrunden. På gästspel har vi ingen mindre än Bach, vars vemodsmelodi från stycket Air har inkorporerats i slutproduktionen. Musiken rullar ut i tomhet och lämnar ett längtansfullt skimmer efter sig. Pansarvagnen har forcerat ytligare ett hinder och även om jag inte är lycksalig så myser jag verkligen till de toner bandet har snickrat ihop.
Bäst: Inmate 4859, något tungt och defenitift något nytt från Sabatonlägret
Sämst: Smoking Snakes och To Hell And Back, inga dåliga låtar men heller inget som lämnar ett bestående intryck
Betyg: 8/10
Spår
1. Night Witches
2. No Bullets Fly
3. Smoking Snakes
4. Inmate 4859
5. To Hell And Back
6. The Ballad of Bull
7. Resist And Bite
8. Soldier of 3 Armies
9. Far From The Fame
10. Hearts of Iron
Bandmedlemmar på denna skiva:
Joakim Brodén – Sång, keyboard
Thobbe Englund – Gitarr
Chris Rörland – Gitarr
Pär Sundström – Bas
Hannes Van Dahl – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
