Datum: 2015-01-11
Att se musiker pröva vingarna inom andra konstformer än just hårdrocksmusik är alltid något som är intressant att beskåda. Ibland slutar det i rena rama soppan men ibland kan konstformer korsbefruktas till stilrena klassiker. När Scott Ian (mer känd som thrashlegenderna Anthraxs talesperson) håller hov på ett nästan fullsatt Södra Teatern i Stockholm är det med lika många delar humor som entusiasm publiken lockas till skratt.
Att ”spoken word” är en fri konstform är ingen underdrift. I teorin kan du göra vad som helst bara du underhåller din publik. Vill du läsa poesi? Fine! Vill du skämta och göra någon form av ståuppkomedi? Kör hårt! Och vill du bara berika din publik med hårdrocksanekdoter, konsekvenserna av allt för ansvarslöst drickande och erbjuda en fri frågestund? Då spelar du i Scotts skola. För det är just det som denna föreställning handlar om. Anekdoter ur en rockstjärnas liv där både glädje och sorg varvas med fylla och död. Och allt ackompanjerat av serietidningsrutor på en power point slide som i tid och otid tjurar. Vare sig han berättar om sin vänskap med Lemmy Klimister (Motörhead) eller om hur han och Dimebag Darell (ex-Pantera, sköts på scen 2004) utsatte varandra för det ena skämtet efter det andra finns det alltid en glöd i hans framträdande.
Mycket av det som han säger förtjänar i ärlighetens namn inte de skrattsalvor han drar ned. Men sättet han berättar det på gör det svårt att inte le med hela ansiktet. För Baldini (Dimebags smeknamn på Scott) brinner för sin konstform. Han är ärlig och han har en innerlig glöd för det han gör vilket gör det nästan omöjligt att inte dras med på ett eller annat sätt.
Fler bilder hittar ni här – LÄNK
Text och foto: Cecilia Wemgård
