Nuclear Blast Records
De avgörande ögonblicken kan komma när man minst anar det, helt oannonserade och passera utan att man ens märkt det. Jämte vår kronologiska tideräkning finns något som kallas kairos, vilket är just de där perfekta tillfällena, det suveräna ögonblicket. Detta i sig är ett tema som lockar till intresse och enligt Andreas Kisser det koncept detta alster grundar sig på, med fokus på de ”Kairosögonblick” i Sepulturas historia. Sannerligen kittlande kan tyckas, i teorin. Där avstannar dock intresset helt, i teorin och alla 15 spår inklusive de obegripliga utfyllnadsspåren ligger som ett slags dovt brus.
Kairos är en skiva där man vid ytterst få tillfällen får något som helst känslointryck. Det blir aldrig riktigt dåligt, man chockas aldrig bortsett från en mycket märklig volymhöjning mitt i ”Just One Fix”, det är aldrig heller intressant eller tillräckligt bra för att man ska stanna upp och riktigt lyssna.
Man väcks till liv någon gång framåt slutet i och med spåret ”Embrace The Storm”, och här hoppas man att en vändning kommer men detta tycks bara vara ett undantag som bekräftar den regel som idag inte längre är ett Sepultura att räkna med. Har man inte kostat på sig deluxeutgåvan där en cover av Prodigys ”Firestarter” finns med så är det här enda gången man hajar till.
– Nej, detta är inte en avgörande vändning för Sepultura utan den går helt obemärkt förbi.
Bäst: Omslaget och det tänkta temat.
Sämst: Det intetsägande resultatet.
Betyg: 3/10
Kim Frost
