Release: 25/4 – 2012
Bolag: Dezpotz Records
Rovdjuret ger ifrån sig ett mäktigt vrål som än en gång sträcker sig från Norrlands skogar ned över Svea Rike. Raubtier är ett av Sveriges få band som kör sin egen stil utan att kopiera någon annan, jag skulle vilja säga att de har skapat en helt ny genre med sin industriella tunghet, nämligen rovdjursmetal. De är även unika med sina texter då Raubtier likt Thåström är ren och skär poesi vilket de bevisar på sina två föregående album Det Finns Bara Krig samt det mästerliga albumet Skriet Från Vildmarken. Texterna är genomtänkta, ironiska, vackra, äkta samt rimmen är riktigt vassa. Från Norrland Till Helvetets Port serverar oss ångest, blod, svett, vilja och hembränd sprit.
Från Norrland Till Helvetets Port är Raubtiers svagaste album hittills men oroa er inte, har man hört grabbarna förr så lär man inte bli besviken på det tunga musikaliska ljudet. Problemet med albumet är att variation mellan låtarna uteblir, enformigt är ett ord som kan sammanfatta exempelvis Apokalyps, Fafnasbane och Vittring som går in genom ena örat och ut genom det andra utan att ha etsat sig fast – i olika spår – i hjärnan på grund av de liknande gitarriffen och trummorna.
Av albumets tolv låtar finns det tre stycken som står ut från mängden och kan mäta sig med de två föregående albumen. Den första är en patriotisk liten visa som går under namnet Sveriges Elit. Låten är svenskflörtande och väldigt norrländsk, det är bilar, det är fart men framförallt är det, ”Se stormen som stilar, se flammor i skyn och världen ska niga inför denna syn. Fall ner på knä inför Sveriges elit som fostrats utav diesel, blodigt kött och hembränd sprit.” Jag kan riktigt se framför mig hur bönder förfestar till denna låt med bärs i hand och höga vrål.
Nästa låt utav de tre guldklimparna är Låt Napalmen Regna där poesin regnar över oss likt bensin, ”Rovdjursprojekt, urbanisering, kass musik skall bytas ut mot tysta svarta brända lik. Ett sista regn och sedan är det färdiglekt, vid eldens hav blir stekaren förevigt stekt”, för i slutet komma till, ”Natriumalumninat, polestyren, ett bombplan och bensin, bensin! Ett bra recept för undergång som sörjer för att solbrännan blir fin”. Det räcker inte enbart med att jag skriver ner texten, lyssna själv och ta in orden. Rent musikaliskt är verserna lugna medan refrängen har det där sköna skitiga industriella ljudet, det är hårt och högt med ett passande solo i mitten.
Pär Hulkoff är en märklig figur, han besitter kanske inte den vackraste rösten inom svensk musikindustri men den manligaste som måste ha formats av öl och åter öl. Rösten är stark, mörk, ibland skorrig och passande för den här typen av musik. Jag skulle kunna se honom spela in en ljudbok eller hålla i en föreläsning då hans norrländsk/finska brytning är charmig likt Mumin.
Hulkoff visar en mjukare och mer len sida av sin röst under albumets femte låt Allt Förlorat, den är minst lika vacker som ”kärleksballaden” Hjärteblod från Det Finns Bara Krig. Den handlar om ångest, tomma flaskor, tomma ord, tomma hjärtan och gammal kärlek som kommer tillbaka när allt redan är försent. ”En iskall vind som viner, ingen framtid, inget hopp. Gå din väg, gå din väg, gå din väg, här är allt förlorat”. Texten är stark och skriven från hjärtat.
Även om poesin och det tunga ljudet finns i musiken så är jag ändå besviken på Från Norrland Till Helvetets Port. Rovdjuret behöver vila och hitta ny inspiration i de norrländska skogarna innan han skrider till verket nästa gång. Men om du nu är ett hardcore fan av Norrland och Raubtier tycker jag att du ska ge albumet en chans vilket du kan göra genom att köpa det via iTunes eller Dezpotz Records hemsida. Jag är inte ett fällt byte denna gång vilket jag hoppas på att bli nästa gång.
Bäst: Sveriges Elit, Låt Napalmen Regna, Allt Förlorat.
Sämst: Många av låtarna är identiska musikaliskt.
Betyg 6/10
Låtlista:
Sveriges Elit
Apokalyps
Besten I Mig
Låt Napalmen Regna
Allt Förlorat
Kamouflage
Fafnesbane
Vittring
Dit Vinden Bär
Rebeller
Vapenbröder
Förgätmigej
Skribent: Jonas Persson
