Datum: 2014-05-30
När de amerikanska thrash metalveteranerna i Slayer håller låda är det 33 års erfarenhet och manglande som visas upp på scen. Med Tom Araya (sång och bas) och Kerry King (gitarr) i fronten är denna kvartett live ett väloljat maskineri. De är också en av få konstellationer som kommer undan med att vara rätt så stillastående på scen. När det blev bekräftat att Gary Holt från Exodus fick ersätta Jeff Hanneman (som tragiskt gick bort förra året) kunde mången fans dra en lättnadens suck. Med Gary bakom gitarren har Slayer kunnat stoltsera med lite mer liv på scenen. Även om Tom från och till ger sig ut på flankerna är det herr Holt som står för det mesta av headbangandet. Tyvärr står han också för en överdriven personifiering av gitarronani. Det blir stundom lite väl mycket frispel för en publik som redan är övertygade om att killen faktiskt kan ersätta Jeff.
Att säga att Toms mikrofon ligger en aningens lågt i mixen i början av konserten är en underdrift. Överlag är ljudet i obalans med allt för dominerande trummor. Efter första låten verkar dock ljudkillen ha vaknat till. Under andra halvan av Hate Worldwide börjar det låta riktigt hyggligt. Lagom till slutet är de flesta av instrumenten i balans. Samtidigt bjuds vi på en traditionsenlig Slayer-konsert utan större överraskningar. Det är rakt på sak utan mellansnack vilket ger oss Necrophiliac, Captor of Sin, War Ensemble och Disciple i en rasande takt. Men under sistnämnda låts refräng spricker äntligen Tom upp i ett nöjsamt flin. Om det är publikens starka medsjung i att Gud hatar oss alla som får bandet att tagga till på scen vette tusan. Däremot är detta vändpunkten som äntligen tänder dynamitgubben. Amerikanarna växlar upp och ser plötsligt ut att ha riktigt kul på scen. Det är som om de äntligen har blivit lite varma i kläderna och börjar bjuda på sig själva. Visst, den sedvanliga introduceringen till Dead Skin Mask känns aningens uttjatad men efter detta är det en gedigen hitkavalkad av moshpitlåtar. Regin in Blood är den utlösande faktorn och vid avslutande Angel of Death är det en mörbultad men glad åskådarmassa i främre publikfållan.
Bäst: Disciple
Sämst: som vanligt inget nytt under himlen.
Betyg: 7/10
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Felicia Lundgren
Fler livebilder hittar ni här.
