Indie Recordings
Släpptes den 20 november
Det finns inte många band som liknar Steak Number Eight. Med en åttaårig karriär som tog avstamp i en musiktävling, flyger de nu med egna vingar och släpper härmed sin tredje fullängdare Kosmokoma. Efter att ha släppt sin debut-EP When The Candle Died Out har de fyra unga herrarna från Belgien sedan dess successivt arbetat med att hitta sitt alldeles unika sound inom ramarna av främst sludge-och post metal. När debutalbumet All In Chaos släpptes kom de att bli jämförda med band som ISIS, Mastodon och Tool, och efter att ha varit förband till akter som Deftones, The Dillinger Escape Plan och Alice Cooper, är nyfikenheten på resultatet av Kosmokoma överväldigande.
I ett böljande musikstycke, där en liten återkommande gitarrslinga få agera röd tråd, brakar skivan loss i ’Return of the Colomon’. Energidrivande och poppigt ger den mersmak. Tyvärr stannar det färglada med det och resten av albumet är en nedtonad historia som har förlorat all sin färg. Några exempel är ’Gravity Giants’, ’Cheating The Gallows’ och ’Future Sky Battery’. Det är som att bandet riktningslöst spinner runt och runt på samma riff som varken har någon kontrast eller medryckande faktor. I inledningen till ’Charades’ hörs en akustisk gitarr svagt tillsammans med basiga slagverk och kan lätt kan kopplas till folkmusik. För en stund kan låten kännas trög, men så kommer trummorna in och lyfter låten tills den påminner om något som Tool skull ha kunnat släppt. Den avrundas med en snygg och drömlik del vilket syr ihop säcken på ett smidigt sätt. Utöver det fortsätter musiken på det tröga tuggande som skett innan och det avslutande spåret ’Space Punch’ tillåter tristessen pågå ända in i det sista.
I helhet är skivan relativt trist men har sina stunder. Vissa delar i låtarna kan kännas genialiska medan andra är konstiga och ovissa, vilket nästan upplevs som provocerande. Stundom kan alla dessa inlägg av genrer vara i perfekt harmoni, men ibland verkar det som att bandet inte ens kan sätta fingret på sig själva. Av någon anledning är det svårt att finna något speciellt att fastna för. De melodier som troligtvis ska ha fyllt denna funktion, blir istället tralliga och störande. Dessutom är sången trist mixad, det är som att den aldrig kommer fram och istället alltid bara ligger och tjuter i bakgrunden. Låtarna är visserligen inte dåliga, men efter att ha hört inledningen känns det som om övrigt musikmaterial saknar något.
Betyg: 5/10
Spår:
1. Return Of The Colomon
2. Your Soul Deserves To Die Twice
3. Principal Features Of The Cult
4. Gravity Giants
5. Charades
6. Knows Sees Tells All
7. Claw It In Your Eyes
8. It Might Be The Lights
9. Cheating The Gallows
10. Future Sky Batteries
11. Space Punch
Medlemmar:
Joris Casier – trummor
Cis Deman – gitarr
Jesse Surmont – bas
Brent Vanneste – gitarr, sång
Text: Jill Wrethagen
