Dark Essence Records
Släpps den 8 december
Den norska multiinstrumentalisten och envåldshärskaren Ørjan ”Hoest” Stedjeberg är nu åter tillbaka med sitt Taake. Den sedvanliga treårsperioden av dvala har nu förlöpt och löftet om ett nytt album har infriats. Stridens Hus är norrmannens sjätte album där klassisk black metal blandas upp med ogudaktiga melodier och experimentlusta. Låt helvetet braka loss på klingande norska.
Medan förra skivan, Noregs Vapen(2011), kändes som en samling låtar av hög kvalité där det stundom saknades både flyt och en röd tråd har detta rättats till på Stridens hus. Karga melodier och hesa viskningar blandas upp med sträva vrål. Både mystiken och elakheten i norrmannens stämma passar mer än väl för att tonsätta denna mörka årstid. Klassiska tremolosolon och blast beats dominerar samtidigt som experimentlustan från tidigare skivor lever kvar. Visst går det att skönja bluesinspirerande tongångar i Orm samtidigt som Kongsgaar bestar tycks leka med de mer progressiva elementen. Även öppningsspåret Gamle Norig andas både karg minimalism och landskärlek. Hur vida den är relaterad till poeten Ivar Andreas Aasens dikt från 1863 låter vi däremot vara osagt. Taake överraskar dock sällan, har man en sådan bra kvalitativ grund är det nästan dumt att mixtra med den. Däremot är det intressant att se att Hoest har låtit bjuda in de musiker som i vanliga fall bara delar utrymme med honom på livescenen. Hur vida detta har påverkat skivan är svårt att säga. Musiken gör fortfarande lika tvära kast mellan det melodiösa (Det fins en Prins) som de regelrätta knytnäveslagen (Stank).
Det här är den där typen av black metal-album vars långsamma tempo bryts upp av parter som får en att vilja gräva sig djupare ned i materialet. Precis som med tidigare skivor skulle jag vilja kika under norrmannens skallben och undersöka vad det egentligen är som rör sig i hans huvud. Mycket av den enkla anledningen att Hoest nästan uteslutande skriver allt material själv. Samtidigt är Stridens Hus inget som skapar större entusiasm, även att det är ett riktigt bra album.
Bäst: traditionell black metal uppblandat med lagom experimentlust.
Sämst: trots bra lägsta kvalité saknar albumet det lilla extra.
Betyg: 7/10
Spår:
1. Gamle Norig
2. Orm
3. Det fins en Prins
4. Stank
5. En Sang til Sand om Ildebrann
6. Kongsgaard bestaar
7. Vinger
Medlemmar:
Hoest – sång, alla instrument
Text: Cecilia Wemgård
