Datum: 2014-12-06
”Och den jäveln ringde inte för att han satt och käka lunch!”
Det är tredje gången (och då har spelningen inte ens börjat) som gitarristen Robert Johansson berättar historien om hur deras trummis Christian Österberg bara några timmar tidigare satt på sjukan med hjärtstrul. Christian själv är dock hur pigg som helst och verkar mest skratta sig igenom kvällens konsert. Kanske är det också i detta som bandets charm ligger; musiken är allvarligt men stämningen är gemytlig. Eller så går det helt enkelt inte att ha en annan inställning när man först i medelåldern äntligen får kränga sin debut, trots att hälften av materialet spelades in under 80-talet.
Det är trångt på den lilla scenen när Taiwaz ska inleda releasefesten för debuten I Am All. Originalgitarristen Björn Glad är inbjuden vilket gör att det nu är en trio gitarrister som betar av både nytt och gammalt material. Konserten tar avstamp i titelspåret men energin är aningens trögstartad. Teknikstrul drar ned på tempot och det improviserade mellansnacket stakar sig fram. Bandet håller dock huvudet kallt och bemöter det mesta med en axelryckning. Det är inte blodigt allvar och när problemen väl har rättats till växer framträdandet i kraft, vilket gynnar bandets tungt betonade hårdrock. Robert far runt som en vettvillig rockstjärna, levererande den ena klassiska gitarrposen efter den andra. Även om sonen Daniel Johansson (ex- Noctum) håller en aningens lägre profil än sin far levererar han sitt strängbänderi med samma intensiva gnista. Sångaren och bassisten Urban Ferm föredrar däremot ett mer teatralisk framträdande som går ut på att sända ondskefulla blickar ut över publiken. Vilket också förstärks av hans morrande skönsång där till och med Chris Boltendhal (Grave Digger) skulle kunna lära sig ett och annat. De fyra klassiska demolåtarna, som först nu har fått se dagens ljus, funkar bra i sin moderna tappning. Dansanta Dance On Your Grave har kvar svänget men har berikats med en bitter underton . Och North Man levereras med en tyngd som undertecknade inte ens visste att den saknade.
När Watain släppte singeln All That May Bleed (2013) valde de att pryda b-sidan med en cover på Taiwaz gamla dänga Play With The Devil. Inte bara bidrog det till att Taiwaz blev ett ord i gemene mans vokabulär, det blev även startskottet för den återförening som lett till kvällens spelning. Därför känns det historiskt korrekt att detta lilla epos får avsluta kvällens festiviteter. Tungt, långsamt och innerligt sammanfattar den i mångt och mycket vad bandet handlar om. Taiwaz har fått en andra chans att glänsa och de förvaltar den väl.
Bäst: Dance on you Grave.
Sämst: Teknikstrul.
Betyg: 7/10
Text och foto: Cecilia Wemgård
