Några timmar innan spelningen på Fryshuset möter gitarristen Eric Peterson upp för en intervju. Halvt liggande i soffan berättar Eric om sitt fantasy-intresse, tiden i highschool när han misstogs för en trollkarl och varför han ger bort sina gitarrer.
Du har en ganska speciell signaturgitarr som designats av dig tillsammans med Dean guitarrs.
– Ja, många i branschen har sina egna gitarrer men jag ville ha något lite mer speciellt. Utöver den jag använder mest, Old Skull, så har vi designat en som heter The Hunter . Skillnaden är färgerna och att den ena har ett mer klassiskt format. Jag vet att många i branschen har ungefär 20 stycken med sig på varje turné medan jag tar med mig två, som jag sedan ger bort. Skratt.
Varför ger du bort dina gitarrer, tänk om du behöver dem för en spelning?
– Oftast så beror det på att jag druckit lite, som när vi var i Holland senast. Då vaknade jag en morgon och undrade var gitarren var, det visade sig att en kompis hade fått den av mig och vandrat iväg.
För att lyckas sägs det att man måste vara ett fan av det man gör. Hur gör du för att fortsätta vara ett fan av musiken?
– Svaret är enkelt samtidigt som det är klassiskt, jag skriver musik som jag själv vill höra och spela. En avgörande sak är att alltid kunna gå tillbaka till skivorna som jag älskade som ung, att få den känslan och kunna skapa utifrån den.
Jag har hört att du gillar fantasy och gärna läser mycket böcker?
– Fantasy är min största inspiration när det kommer till att skapa musik, även klassisk musik med stora orkestrar som har mycket kraft i sig. När det kommer till läsandet så har det faktiskt varit ett tag sedan jag hann med att läsa. Men när tiden finns föredrar jag böcker som skapar miljöer som går att föreställa sig som Inferno av Dan Brown och första boken i Sagan Om Ringen-serien. Sedan tar jag med mig det och sätter mig med gitarren, min bandspelare är alltid med så att jag kan spela in allt för när det gått ett tag så hittar man små partier som går att använda.
Är låten Pale King (Brotherhood of the snake, 2016) en av de låtarna du inspirerats till genom böcker?
– Den låten är inspirerad av faktisk historia för om du går tillbaka 4000 år före Kristus, till den samaritiska tidsåldern, så finns det mycket intressant fakta att inspireras av. Vi tittade mycket på History Channel, har ni den här i Sverige?
Ja, den finns här också.
– Vad bra, titta på den! Tillbaka till saken, metal kan vara riktigt coolt även med inslag av fantasy så länge det inte handlar om drakar. Det handlar om att göra det intressant och genom att inkludera abstrakta ord och meningar som har en gnutta mystik i sig så börjar folk undra vad man egentligen försöker säga.
Apropå drakar så har du ett annat band som heter Dragonlord.
– Dragonlord och Testament är två helt olika band. Som tur var behöver jag inte oroa mig för huruvida det första säljer skivor eller inte, eftersom Testament gjort det möjligt för mig att göra vad jag vill. Friheten är större gällande musiken men även skapandet kommer direkt från hjärtat. För du förstår, det måste vara på ett särskilt sätt eftersom det är ryggraden som håller upp bandet.
Jag läste att er musik är gjord för att spelas live och inte höras genom skivor?
– Det håller jag inte med om för även om vi lägger ner mycket tid på musiken så läggs det ner lika mycket på designen av albumen. Förr i tiden när vinyl och CD-skivor såldes så var det viktigt för alla, nuförtiden bryr sig inte folk om framsidan på skivan är helt svart eller pryds av en halvtaskig bild föreställande bandet. Livespelningar är fantastiska eftersom musiken kommer till rätta och vi får se publiken sjunga med, men det hade dem inte kunnat utan att ha lyssnat på skivorna.
Du verkar ha ett djupt förhållande till musiken, har det alltid varit så?
– Absolut! Jag var den där konstiga killen i high school som gick runt i svarta kläder och som folk bad att förtrolla andra . Skratt.
För att du bar svarta kläder?
– Jag hade en bok som det stod svartkonst på så ryktena gick igång ganska snabbt om att jag var en trollkarl. I själva verket var jag bara ett stort fan av Black Sabbath. I mitt gäng var jag den enda som inte sysslade med sport, men vårt intresse för musik som Michael Schenker, Scorpions och Judas Priest förde oss samman . Fast jag måste erkänna att jag blev lite stött när alla började lyssna på Iron Maiden, det var mitt band.
Fast du kan ju inte ha ensamrätt på ett band.
– Nej, men du vet när något är coolt för att man är så ensam om att gilla det, som Iron Maiden? Innan de släppte så var det ingen som kände till dem. Då lyssnade de flesta på radiomusik som Journey och Foreginer. Undergroundscenen är intressant, för man vill att de ska lyckas samtidigt som hat-kärleken ökar eftersom man vill ha kvar exklusiviteten. Den tiden var en av de bästa, då var musik bra. Nu ser jag rappare som tar efter metal-scenen och skryter om sina avtal med Satan, vad nu rap har med det att göra.
