Kvinteten Thundermother har spelat på nationella så väl som internationella scener och levererat förstklassig rock’n’roll sedan 2009. I februari 2017 splittrades de med redan i oktober samma år gick de in i studion och spelade in den självbetitlade, tredje skivan. Ändå är gitarristen och enda originalmedlemmen Filippa Nässil noga med vila, återhämtning och att inte äta tillsammans med telefonen.
Nya skivan Thundermother blev färdig på rekordtid efter att den nya sättningen kom på plats, var materialet redan skrivet?
– Jag hade skrivit alla låtar innan som vi repade in i september efter festivalerna. Vissa låtar skrev vi tillsammans under sommaren, främst texterna. Jag har ett bibliotek med hundratals låtar på datorn som jag plockar bland för att få en bra sammansättning på materialet.
Vad är det viktigaste i ditt låtskrivande?
– Helt klart att riffen blir bra, inget slår bra gitarriff. Jag börjar nästan alltid med att utgå från ett riff, sedan får allt annat växa fram. Texten lägger jag ofta sist. Jag föredrar att skriva i lugn och ro och gör det mesta hemma själv i musikprogram.
Är Thundermother i huvudsak ditt projekt?
– Jag har skrivit det allra mesta av materialet och har en stark vision om vad jag vill att bandet ska vara. Jag försöker vara ödmjuk och öppna upp för nya intryck genom att hämta inspiration från andra ställen när jag skriver musik. Det är till exempel en del pop på nya skivan. Det gäller att öppna upp och våga.
Varför splittrades den förra uppsättningen så plötsligt?
– Vi lyssnade inte på varandra och det var inte roligt att spela längre. Jag ställde ett ultimatum på ett bandmöte och efter det hoppade alla av. Det var ganska chockerande för mig.
Hur hanterade du det?
– Jag reste till Mexiko och var där i tre veckor. När jag kom hem hade jag energi nog att starta bandet igen. Jag hade lämpligt nog fått mejl från Guernica Mancini som skrev att hon gärna hoppade på om jag sökte sångerska. Det gav mig energi och jag började söka fler medlemmar.
Vad gjorde du i Mexiko?
– Laddade batterierna. Jag behöver alltid tre veckor om året då jag inte gör någonting alls och bara kopplar bort. Det och en helt ledig dag i veckan. Jag kollar inte ens sociala medier under den tiden utan låter livet gå långsamt. I vår samtid ska allt gå så himla snabbt, stannar en person upp på gatan för att fånga stunden eller betrakta något så kollar folk snett. Det är norm att ha bråttom. I brådskan ges inte utrymme att vara kreativ. Ibland inser jag att jag inte ens njutit av maten jag kastat i mig för att jag kollat på telefonen genom hela måltiden.
Är det något du tar med dig in i musiken?
– Vi i Thundermother tar bara gig vi verkligen vill spela, känner efter hur vi mår och försöker hålla turnéerna korta.
Vad tycker du om att frågan om vad det innebär att vara kvinna inom genren?
– Jag tycker att det är en tradig fråga som allt för ofta kommer på tal. Vi är tjejer, so what? Det spelar ju ingen roll och jag är less på att det blir en grej av det. Branschen är inte särskilt rolig på den fronten men att vara musiker är inte könsbundet.
Vad tänker du om branschen i övrigt?
– En annan mindre bra föreställning som finns är att det ska vara gratis att vara musiker. Vi är fattiga, min bror betalar min hyra denna månad. Men själen dör om man inte följer sina drömmar så det är värt det.
Vad vill ni göra härnäst?
– Den tyska metalfestivalen Wacken Open Air var ett av mina delmål och att spela där inför tiotusen personer var häftigt. Nu vill vi turnéra i Sydamerika. Vår sångerska kan språket. Vi har en låt på spanska som redan är på topp tio-listan i Sydamerika!
