När Arch Enemy ger sig ut för att erövra världen (igen) är det med rent mangel och en obotlig kärlek från fansen som vapen. Stämningen är dessutom kompakt förväntansfull på Trädgår’n när inga mindre än de vampyrdyrkande Tribulation får agera förband. Fladdermöss mot brutalgrowl, särartad experimentell extremmetall mot pisksnärtsartad death metal.
Tribulation
Medlemmarna i Tribulation är inte människor när de ställer sig på scen – de är väsen av en annan tid och rum. Showen är explosiv och elegant, intensiv och mörk. När basisten och sångaren Johannes Andersson growlar sina avgrundsvrål ilar det ända ned i ryggmärgen. Gitarristerna Jonathan Hultén och Adam Zaars spelar som i trans, hängivet och fokuserat. Det är lika mycket teater som konsert. Nykomlingen Oscar Leander (ex-Deathstars) bakom trummorna hamrar på bestämt och lyser lika starkt på Motherhood of Good och Strange Getaways to Beckon från Children of The Night som färska Lady Death och The Lament.
Sättet Tribulation förkroppsligar sin musik är häpnadsväckande. Mer än en gång genererar vampyrerna både hjärtklappning och andnödsproblem i ren extas. De vågar låta de instrumentala partierna breda ut sig och bygger långsamt upp till klimax då de smattrar på utav bara helvete. Stilfullt och aggressivt. Det är svårt att inte lämnas berörd efteråt.
Betyg: 9/10
Arch Enemy
Från första stund lindar sångerskan Alissa White-Gluz publiken runt sitt finger. Hennes energi och lungkapacitet är milt uttryckt imponerade. Att Arch Enemy varit ute och spelat i princip non-stop sedan det senaste albumet Will To Power kom i september förra året är svårt att förstå. Bandet visar inte några tecken på att vilja stega tillbaka och spara på värdefull energi. Låt på låt betas av i ett fasligt högt tempo med stor spelglädje och finess. Från senaste albumet får vi bland annat höra The World Is Yours och The Race som låter som vi är vana att höra Arch Enemy. Variationen hade kunnat vara större men överraskad blir man när lugna instrumentala melodier övergår i rent black metal-mangel.
Arch Enemy vet hur man levererar och lyckas hålla i publikens uppmärksamhet spelningen igenom. Det är slående hur professionella och målmedvetna bandet är. Vare sig det är med gammalt eller nytt material ramar Alissas betongvrålsröst in spelningen som både är stabil och jäkligt snygg. Inte konstigt att de säljer ut kväll efter kväll.
Betyg: 8/10
Foto och text: Clara Frizon
