Datum: 2018-03-17
Om du är det minsta inlyssnad på aftonens band borde ett upprepat mantra av deras namn skapa mentala bilder av rå ilska och blodrött hat. Alternativt att du vill veva med armarna okontrollerat, svänga med hästmanen och levererar en saftig knogmacka till närmsta uppkäftiga granne. När Fryshuset fylls på med över tusen riffkåta fans är det en resa i thrash metals fotspår.
Vader
Polska pansarvagnen Vader har levererat brutal death metal sedan 80-talet och är kvällens svarta får när det kommer till genretillhörighet. I sitt sammanhang står de ut bland övriga band och med en förjävla pondus lyckas de göra ytligare en dag på jobbet till något minnesvärt. Sångaren och gitarristen Piotr Paweł Wiwczarek låter som en självsäker bulldogg som bara väntar på att få bita av dig hälsenan om du vänder ryggen till. Triumph Of Death grymtas fram efter att basisten Tomasz Halicki fått axelremmen fixad och det smäller rejält i baskaggarna när den ena hiten efter den andra levereras. Till och med mediokra Send Me Back To Hell har en viss studs i stegen och lider inte allt för mycket av att den får polackerna att skifta från ilsket rött till Arlas gröna mellanmjölk. Även om det märks att medelåldern har kickat in så tar bandets självsäkerhet och räddar kvällen. Med Vader vet du vad du får och även om det är tryggt så är det kvalitetssäkrat.
Betyg: 7/10
Annihilator
Kanadickerna som varvar ett gäng mediokra släpp med ren briljans (bara för att sedan gå tillbaka till tråkighetens träsk) ramar in sin speltid med ett förvånansvärt bra framträdande. Efter tre decennier i branschen borde bandet ha lärt sig att de stora scenerna inte är en plats där de hör hemma. Det är de mindre intima kvarteren som får dem att lysa. Speciellt då de med de senaste två skivsläppen Suicide Society(2015) och For the Demented(2017) har skapat ren och skär magi. Med sin svängiga trash metal och ystra språng ger den gamla strängbändande räven Jeff Waters självaste Angus Young en match. Något som även backas upp av övrigt manskap som far runt på scen som nackade hönor. Att spela apa på scen och skämta skojfriskt med publiken går hem. Här dompteras händer upp i luften och orkar man inte själv slita på stämbanden kan man skämtsamt be publiken att skrika sig hesa på Alison Hell.
Betyg: 8/10
Testament
Manowar och Motörhead, släng er i väggen! Här kommer amerikanska Testament och inte tusan spelar de på tio, snarare drar de upp reglagen på tjugo så att vettskrämda besökare utan öronproppar flyr lokalen. Till och med folk som bär öronproppar av dyrare modell (bland annat undertecknad) får desperat trycka in dem några millimeter extra i hörselgången för att rädda trumhinnorna. Av alla gamla amerikanska thrash metal-band som fortfarande håller i gång är det utan tvekan Kaliforniens egna söner som är piggast. Med senaste släppet Brotherhood of the Snake(2016) bevisade bandet åter igen att de är så långt ifrån föredettingar som man kan komma. Sångaren Chuck Billy går loss på sitt Freddie Mercury-mickstativ medan gitarristen Alex Skolnick djupdyker i ett alldeles galet gitarrsolo. Samtidigt brakar publiken loss i öronbedövande allsång i More Than Meets The Eye vilket gör sista bandet ut till kvällens tungviktare. Kort och gott blåser bandet skallen av publiken innan de tackar för sig.
Betyg: 9/10
Text och bild: Cecilia Wemgård
