Vader - Solitude in Madness

Nuclear Blast Records
Släpps 1 maj

Polska death metal pionjärerna Vader har sedan tidigt 80-tal levererat massor av rå, ondskefull och snabb metal. I år är de tillbaka med sin sextonde fullängdare och det är tydligt att polackerna ännu är i sin fulla kraft. Huruvida Solitude in Madness är på samma nivå som deras sentida album eller inte är en annan fråga.

Skivan inleds perfekt med Shock And Awe. Med en beskrivande lyrik, blast beats, hårda riff och en stark refräng är Shock And Awe en låt som visar direkt vart bandet vill att skåpet ska stå. Med andra ord en riktig smäll. Likaså bygger de ensamma trummorna i inledningen på Incineration of the Gods upp stora förväntningar på vad som komma skall. Trots att Solitude in Madness klart och tydligt är en death metal platta har albumet även ’’thrashiga’’ inslag som hörs lite här och var, bland annat under Final Declaration. Variation uppskattas alltid, vare sig det är mycket eller lite. Kanske hade det dock behövts mer variation i just Solitude in Madness fall. Efter ett par låtar blir det trist och platt. Bones är tyvärr en totalt ointressant och enformig avslutning som sänker slutresultatet. Bandet hade gärna fått lägga in en låt där det händer mer så att det blir mer av ett effektfullt tydligt slut. Detta slötugg som sista låt är rena rama sömnpillret.

Solitude in Madness har inte något nytt att erbjuda jämfört med deras senare verk såsom Tibi et Igni (2014). Det hade varit bättre med ett Vader som fortfarande hållit sig till det mer klassiska old school death thrash metal soundet. Solitude in Madness är definitivt en godkänd skiva, men det ligger en uttråkad känsla över den som inte försvinner. Det explosiva i början täcks efter ett tag av en blöt filt som dödar den glöd som borde brinna kraftigt.

Betyg: 5/10

Spår
1. Shock And Awe
2. Into Oblivion
3. Despair
4. Incineration Of The Gods
5. . Sanctification Denied
6. And Satan Wept
7. Emptiness
8. Final Declaration
9. Dancing In The Slaughterhouse
10. Stigma Of Divinity
11. Bones