Noicehead
Släpptes den 8 februari
Det skulle vara allt för lätt att slänga in Vanity Blvd bland band som Crashdiet och Mötley Crue. Ska sanningen fram var jag faktiskt lite orolig över ifall jag skulle få en renodlad sleazeplatta att recensera. Men avestaborna vet hur man kryddar denna mix på ett välsmakande vis. Med rötterna förankrade i den klassiska rocken samt attityden från den svenska hårdrocksscenen blir det tungt, svettigt och överraskande bra. Senast kvartetten förde något väsen av sig visade kalendern år 2008. Då hade den purfärska och kritikerrosade Rock’n’Roll Overdose precis släppts. Bandet hade pushats av storheter såsom Ryan Roxxi (Alice Cooper) och Chris Laney men sedan var det som om luften gick ur dem. Det blev tyst. Tills nu. Med producent Nicko DiMarino(Steelwing) har Vanity Blvd vässat tänderna. Dessutom finner vi åter igen Jonas Kjellgren (Scar Symmetry) bakom mastringen. Det är mer 80-tal, det är mer attityd och det är bra mycket bättre driv.
Wicked Temptation tar avstamp i svängiga Dirty Rats, en gitarrdominerad dänga med smittsam refräng. Anna Savages röst pendlar frenetiskt mellan Lita Fords sexighet och Lee Aarons attityd. En omständighet som också skänker musiken dess tjusning. Samma rockiga attityd förlängs in i Miss Dangerous men även bastanta Do or Die som genomsyras av en välljudande bas. Hot Teaser håller sig mer inom den traditionella rock n’ rollen där gung varvas med kaxiga trumfills. Kvartettens förmåga att stundom låta basen dominera och stundom gitarren skapar en kompakt dynamik. De får helt enkelt bråka om utrymmet på ett ytterst hälsosamt vis. Emellertid är det inte strängbändarna som driver musiken. Snarare är den trummisen Frecko som förfogar över det medryckande svänget. Falling Down är den obligatoriskt balladen som inrymmer den karaktärstypiska countryns känsla och atmosfär. Tyvärr är den också skivans lågvattenmärke. Jag saknar något starkt som får låten att lysa. Istället hamnar den på efterkälke kontra skivans övriga tio spår. Dirty Action är å andra sidan en stark avslutning som har stor kapacitet att bli en klassiker live.
På det hela taget känns det som om Vanity Blvd har utvecklats åt det bättre för att skapa ett mer distinkt sound. Ljudbilden är mer varierad vilket även bringar till existens en spänstighet i musiken. Armbågarna är helt enkelt vassare vilket kan behövas i en genre där många band konkurerar med varandra. Sex års mognad har satt sina spår. Det är inte längre några fjuniga dunungar som leker loss i replokalen. Snarare är detta en sammansvetsad enhet med skinn på näsan. Vart framtiden bär hän vet de bara själva. Personligen undrar jag dock om Vanity Blvd ändå inte kan ta ut svängarna lite till. Jag tror verkligen inte att avestaborna har bränt allt krut och hoppas på att de inför framtiden har ett ess i rockarmen.
Bäst: bandet har utvecklat en ny kaxighet som förgyller musiken.
Sämst: balladen Falling Down som tyvärr känns lite allt för vardaglig.
Betyg: 7/10
Spår
1. Dirty Rat
2. Miss Dangerous
3. Do or Die
4. Hot Teaser
5. Had Enough
6. Soulshaker
7. Scream Out
8. Thrills in the Night
9. Falling Down
10. Desperate Heart
11. Dirty Action
Bandmedlemmar:
Anna Savage – Sång
Traci Trexx – Gitarr
Pete Ash – Bas
Frecko – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
