Datum: 7 augusti 2014
Danska Volbeat har under de senaste åren gått starkt framåt på den internationella musikmarknaden. Bandets senaste studiokreation, Outlaw Gentlemen & Shady Ladies, blev väl omhändertagen av kritikerna och säkrade platser på många länders hitlistor. Nu har bandet intagit platsen som headliner under Getaway Rock Festivals första dag för att bjuda på en hejdundrandes spelning som tyvärr lämnar mig i ett ganska likgiltigt tillstånd.
Med en råtaggad publik framför sig spatserar kvartetten in på scen för att inleda med Doc Holiday som kort därefter följs upp av Hallelujah Goat. Bandet röjer loss ordentligt på scenen samtidigt som den mäktiga ljusshowen strålar. När den sönderspelade radiolåten Lola Montez avverkas utbryter nästan öronbedövande allsång bland publiken. Det märks att folk har sett fram emot den här konserten länge. Frontmannen, Michael Poulsen, snappar upp åskådarnas humör och etablerar en mysig publikkontakt. Han skämtar hjärtligt, pratar mycket och eggar upp publiken. Sångaren tar även fram en akustisk gitarr och lyckas få publiken att sjunga med i Jonny Cashs-låten Ring of Fire, vilket leder till att leenden sprider sig både bland publiken och på scenen. Alla inblandade verkar tycka att det är en riktigt rolig tillställning.
En av höjdpunkterna på konserten är när bandet tar scenshowen till nya nivåer. Strålkastarna lyser upp kvällsmörkret i diverse färger och backas upp av bland annat enorma eldklot. Eldkastarna brinner med sådan intensitet att man blir härligt varm även i de bakre raderna. När fyrverkerierna smäller är det med sådan kraft att folk nästan kastas baklänges. Ordningsvakterna som står bredvid mig lyser upp och skrockar gott åt detta.
Men det finns ett stort problem som drar ner betyget avsevärt, ett problem som dock är väldigt individuellt. Jag tycker personligen att Volbeats musik är ganska monoton och tråkigt. Jag gillar några av låtarna, men i övrigt tycker jag att den mesta av musiken är likartad. Efter att ungefär halva spelningen genomförts tycker jag att jag har hört vad som finns att leverera och mitt intresse försvinner nästa helt och hållet. Därför känner jag att den här spelningen måste få ett ganska lågt betyg. Om jag hade gillat musiken bättre eller om någon annan skulleara i mina skor hade detta varit en exceptionell spelning. Men personligen kan jag inte ärligt ge konserten något särskilt högt betyg.
Bäst: Publikkontakten
Sämst: Musikens karaktär
Betyg: 6/10
Setlist:
1. Doc Holiday
2. Hallelujah Goat
3. Boa [JDM]
4. Lola Montez
5. Sad Man’s Tongue
6. Heaven Nor Hell
7. 16 Dollars
8. Dead but Rising
9. Fallen
10. The Nameless One
11. Radio Girl
12. Ecotone
13. Maybellene I Hofteholder
14. Still Counting
15. Pool of Booze, Booze, Booza
16. The Hangman’s Body Count
17. Guitar Gangsters & Cadillac Blood
18. The Mirror and the Ripper
Text: Markus Lassus Bjälnes
