Det började för snart 14 år sedan som ett projekt för att besjunga 24 uråldriga runor. I dagsläget är det inne på den tredje och sista delen i sin historia. Runaljod har varit den musikaliska serie som satt norska musikkonstellationen på kartan både inom hårdrocken och inom fornnordiska kretsar. Genom att ge liv till gamla instrument och uråldriga traditioner har bandet blandat det bästa av två världar som sträcker sig så långt som till ett medkomponerande av musiken i HBO-serien Vikings.
– Ja, man kan säga att kapitel ett är slut nu, säger bandgeneralen och sångaren Einar Selvik. Det har varit en lång resa. Först och främst är jag verkligen stolt eftersom det började som en vision och ett behov av att göra något som detta. Jag hade en klar vision av vad jag eftersträvade, jag kunde både se och höra det på detaljnivå. Jag har sedan dess konstant jagad efter denna vision. Det har varit en ”gör-det-själv”-mentalitet i alla aspekter. Från produktionen till det visuella till inspelningen, mixandet och så vidare. Men även faktumet att jag släpper den tredje delen i trilogin, Runaljod – Ragnarok (2016), på min egen etikett By Norse Music. Jag har vuxit som både musiker, kompositör och människa men även lärt mig mycket, framförallt om de instrument vi har använt. Innan jag startade detta projekt hade jag inte ens hört talas om dem alla. Det har verkligen varit en lång resa.
Hur kändes det när du blev medveten om att denna resa snart skulle nå sitt slut?
– Mestadels kände jag lättnad och glädje. Det har varit ett svårt projekt, väldigt utmanande eftersom jag satte ribban på en nivå som är ganska hög. Det var inte en uppgift jag tog lättsinnigt på, vare sig när det kom till det akademiska angreppssättet eller själva musiken. Det har varit en del utmaningar och jag känner mig stolt över att ha tagit mig igenom detta. Resultatet blev som jag hade tänkt mig, speciellt nu med sista albumet där allt föll på plats. Ordningen på låtarna bestämdes för 15 år sedan så jag har haft idéer till detta album liggandes i flera år. Det har varit intressant att återbesöka dessa gamla idéer och finna att de passar perfekt in i det stora pusslet. Jag känner mig upprymd och inspirerad till att ta på mig nya saker. Jag har till viss del också planerat för framtiden.
Jag gillar att du pratar om ett akademiskt förhållningssätt eftersom Wardruna har en väldigt historiskt korrekt syn på vikingatiden. Till skillnad från resten av metalscenen som idag tenderar att besjunga stereotyper som är baserade på 1800-tals romantik (vingar och horn på hjälmarna för att nämna några icke historiska attribut).
– Nej precis, Wardruna handlar inte om att odla dessa machostereotyper. Folk glömmer att en hel del av dessa stereotyper även är kristna sagor. De är väldigt närvarande när man pratar om nordisk historia. Även om vi lär våra barn om vikingatiden i skolen på ett historiskt korrekt sätt så bär vi med oss denna stereotypa version av vår historia TROTS att vi vet bättre. Att adressera några av dessa stereotyper är viktigt för mig vilket också är varför jag… ett bra exempel är en t-shirt som vi har gjort. På tröjan kan du läsa ordet ”Ragnarök” men bilden är den av ett gyllene växtskott. Det är en bra bild eftersom folk tenderar att tänka på Ragnarök som enbart död och undergång. Men Ragnarök är både död och återfödelse, det handlar lika mycket om död som att växa vidare på nytt. Det var definitivt något jag ville fokusera på när det kommer till denna skiva vilket gör det hela mycket mer intressant.
Ragnarök är en livscykel som börjar om igen?
– Precis. Många av dessa gamla myter är cykliska. När du försöker att trycka in dem i ett linjärt perspektiv så blir det fel. Det finns ingen mening med det.
På tal om det akademiska, du har även hållit en hel del workshops om nordisk historia och kultur.
– Jag håller i workshops och föreläsningar om historien kring runornas lärdom deras esoteriska användande. Modern runkunskap tenderar att skilja sig rejält från gammal sådan. Jag håller även i föreläsningar om historiska instrument, min inställning till musik och även andra esoteriska former från nordisk tradition. Även verbal eller muntlig trolldom och hur dessa står i relation till grafiska ting såsom runor och galdrastafir (magiska sigill). Jag har hållit en hel del sådana föreläsningar både i akademiska cirklar men även på festivaler samt andra typer av event.
Tidigare nämnde du att trots att vi vet bättre så tenderar vi att använda oss av dessa historiskt inkorrekta stereotyper, varför gör vi detta?
– Först och främst tror jag att det beror på att vi har en historia som är fragmentarisk. Allting blir sedan översimplifierat eftersom det är svårt att förstå källorna. På grund av att allt är så fragmentariskt väljer folk frivilligt att simplifiera vår historia och vårt arv. I grund och botten lär vi våra barn om dessa ting på ett sätt som gör det omöjligt för dem att ta det seriöst. Vilket är tråkigt eftersom det faktiskt är vi, som lever idag, som är fattiga. Förr hade man ett mycket mer komplext och vist sätt att se på världen än vad vi gör idag. Det här är något som du inser rätt så omgående när du fördjupar dig i detta eftersom det är en rik kultur.
Om man ser till exempelvis nationalistiska och nazistiska rörelser så är användandet av vikingakulturen oftast baserat på den stereotyp vi har diskuterat. Missbrukas dessa symboler?
– Det är väldigt enkelt att använda dessa stereotyper, speciellt 1800-talets version av den nordiska historien. Anledningen till att det är lätt att missbruka denna stereotyp är för att den redan är fylld till bredden med nationalromantik och machokultur. Ta exempelvis Soldiers of Odin. Jag tror inte nödvändigtvis att Oden är en speciellt bra symbol för skydda kvinnor i nöd. Skratt. Han är varken känd för att kunna ta ett nej eller för att vinna strider. Det är faktiskt rätt sorgligt alltihopa. Men jag är positiv. Mitt intryck och min filosofi är den att jag inte vill mata trollet längre. Jag vill inte elda på detta nazistiska missbruk eller känna mig som ett offer för att folk missbrukar vår historia. Det föder bara trollet medan jag vill vattna trädet och växa. Det växer faktiskt, folk visar ett större och mer hälsosamt intresse för kulturen. Jag känner att vi har kommit till en punkt där vi kan säga till missbrukarna att vi är fler än er. Det är den vägen vi måste ta. Innan andra världskriget kunde du se hur mycket nordisk historia positivt färgade allt från poesi till teater och musik… konst i alla dess former.
Förutom äldre instrument har även naturen och de olika elementen en given plats i Wardrunas musik.
– Poängen är inte att rekonstruera det förflutna på något vis utan det handlar snarare om att göra något nytt med något gammalt som verktyg. Att ta toner och idéer från dessa gamla traditioner och skapa en ny enhet och speciellt att fokusera på de saker som fortfarande är relevanta för oss. Det finns en hel del från de gamla traditionerna som är minst lika relevant idag som de var för 1500 år sedan. Jag tror också att se framåt istället för att bosätta sig i det förgångna gör det mer fruktbart och intressant för den samtida människan. Det är först då du kan knyta an till det på ett personligt plan. Det flesta människor, oavsett vilken social eller religiös bakgrund de kommer ifrån, kan relatera till detta eftersom det handlar om vår relation till naturen men även till oss själva och något som är större än oss. Oavsett om det är något spirituellt eller inte. När det kommer till instrumenten försöker jag att göra min hemläxa. Jag försöker att implementera så mycket autenticitet i min ansats som möjligt men jag tar mig även friheten att enbart ta inspiration från dessa källor och skapa något nytt. Som att kombinera modern teknik med uråldriga instrument. Sedan använder jag naturen och dess element för att förhöja de olika ämnena jag arbetar med. Jag värdesätter detta vare sig du kan känna detta på ett medvetet eller omedvetet plan.
Om vi inte fortsätter att utveckla denna musik kommer den att stagnera.
– Jag är utled på att höra dessa medeltida riddarballader, kristna medeltida ballader, igen och ingen på marknader och liknande event. Faktiskt så är inte balladtradition så himlars gammal i Skandinavien. I grund och botten kommer den från det medeltida Tyskland och de må vara vackra och fina men för mig var det personligen viktigare att uttrycka något från våra egna traditioner som är äldre än detta. Fast på ett nytt sätt. Det är vettigare att skapa nya traditioner snarare än att uppehålla sig vid någon konstig och knappast lika gammal version av det hela.
Fler livebilder från spelningen i Malmö finner du här – LÄNK
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Jacob Jexmark
