Festivalen Mörkaste Småland har alltid satt mörkret framför allt annat när de har bokat sina band. Ett tilltag som gör att band med satanisk black metal-framtoning har utgjort majoriteten av akterna. Warfect blir där med det svarta fåret bland de svarta ulvarna med sin fokus på thrash metal. Nedsjunkna i pressrummet är det gravplundring som står på agendan.
– Vi skiljer oss lite från de andra banden samtidig hoppas vi att folk tycker att vi passar in, säger basisten Kristian Martinsson. Den thrash metal som vi spelar har inslag av black metal, den låter lite mer som black/death metal. Det är inte helt långt borta men vi är en av de akter som står ut från det ordinarie.
Skivan Scavengers, bandets tredje i ordningen, kom tidigare i år och beskrivs som en konceptplatta. Bandet påbörjade inspelningen förra året och stilmässigt är det både en utveckling och en fortsättning på förgående skiva Exoneration Denied (2013). Skivan spelades in på egen hand i egen studio. Att de själva står för produktionen har blivit något av en tradition.
– Vad som skiljer vår nya platta från förra är att den är lite mer förfinad. Vi har vässat oss på det musikaliska och låtskrivandet. Konceptet på plattan handlar om några mord som skedde under 1800-talet i Skottland i Edinburgh. Det var en hel del gravplundringar och man grävde upp lik för att tjäna pengar genom att sälja dessa till läkarskolorna. Samhället var fattigt. Till slut tog liken slut så då började man mörda för att ha färska kroppar på skolorna. Hela plattan handlar om detta tema, specifikt om mördarna Burke och Hare som utförde 17 mord mellan 1827 och 1829. Dom sålde kropparna till doktor Robert Knox för dissekering och anatomilektioner.
Det låter som ett ämne som kräver en hel del grävande i historien.
– Det är ett intresse och det var väl så att jag började skissa på några sådana låtar med det temat. Sedan såg jag att det blev ett stort och väldigt omfattande ämne. Jag har alltid varit nyfiken på att skapa en konceptplatta så som man gjorde förr. Jag tänkte att detta var ett bra tillfälle till att försöka. Men det är något som gör det hela krångligare eftersom man ska forska fram mycket material och sedan skriva texter som har samma känsla och tema. Samtidigt kan du inte skriva samma text tio gånger. Det var en kul grej men nästa platta kommer inte att bli en konceptplatta.
Var det aldrig jobbigt att sätta sig in i de här mördarna tankesätt när du skrev texterna?
– Det är klart att när man har forskat lite mer på ämnet så har man insett hur de tänkte och varför de gjorde som de gjorde. Framförallt hur det var att leva på den tiden i fattigdom. En hel del i texterna är verklighet men en del är påhittad för att få ihop lyriken. Om det är något jag vill fortsätta att forska i privat? Det kan jag väl inte precis säga, det var ganska intensivt så nu har jag släppt det.
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Jolle Ingbrand
