Datum: 23/09/2016
Hultsfred, den lilla byhålan i smålands skogar är oftast förknippad med popvärldens höjdpunkt: ”Hultsfredfestivalen”. Men för bra musik är det Mörkaste Småland som gäller. Under tre dagar av höstens gryning samlas hårdrockare för att fira mörkrets inträde med 19 band, främst black metal men även med inslag av death och thrash metal. Första dagen fick tyvärr förflyttas utan att täckas i skrift på grund av arbetslivet, men fredagens mangel lät vi inte gå obemärkt förbi. Utan någon sovmorgon samlades CrankItUp i Stockholm för att gemensamt bila ner till festivalen och Rockcity Hultsfred. Efter en flera timmars resa i en symaskin till bil anländer vi med tid till godo för mingel och intervjuer. Men när solen sedan börjar sänka sig öppnar festivalens portar, det är dags för den tredje upplagan av Mörkaste Småland.
Domgård
Med tre av fyra grundmedlemmar som suttit i fängelse för kyrkobränder är det svårt för många aktiva black metal band att mäta sig med dessa ideologiska fanbärare. Som sitt första officiella liveuppträdande är det en ivrig publik som fyller salen. Deras öron möts av kött-och-potatis black metal och ett förvånansvärt starkt Första officiellt liveframträdande trots många år som aktivt band. Gruppen markerar scenen som sitt revir och traskar runt som ett tajt kompisgäng. Scenveteranen Heljarmadr (i ordinarie fall sångare i Dark Funeral) känns som en naturlig del av helheten när han vrålar med som gäst under slutspurten. Trots ett abrupt slut är det få som kan hävda att detta inte är en stark inledning av festivalens andra dag.
Eventets hemliga specialframträdande verkar ske i form av ett spontant framträdande av den kände kyrkbrännaren Varg Vikernes och hans Burzum. Med brandlarmet ringande i öronen utryms lokalen mitt under God Dethrones soundcheck. När turnébussen sedan visar sig vara en brandbil med sirenerna på högsta volym träder dock sanningen fram och skulden läggs på en rökmaskin som ballat ur vid den mindre pubscenen.
God Dethroned
Efter att rökmaskinens bravader rets ut väntar inte bandet innan de drar igång. Det är en gles, stillastående publik som möter den nederländska kvartetten. Men trots den luftiga lokalen håller bandet sina ryggar raka och spelar för fulla last, med betoning på basisten Jeroen Pomper vars hår flyger i alla fyra dimensioner. För varje låt som bandet betar av från sin setlist fylls lokalen stadigt på till flera huvuden slänger sina hårmanar huller om buller över staketet. När bandets sista låt Storm of Steel väl drar igång har lokalen vuxit till sig ett gungande publikhav där hår och nävar slungas runt för kung och fosterland in i sista not.
Grift
När mörkret väl har lagt sig över Hultsfred träder skuggorna och dess morbida budbärare fram. I alla fall har de centrerat sig på den mindre pubscenen på Mörkaste Småland. Framför den lilla scenen har det samlats en bra mängd ivriga fans som hurrar när rökmaskinerna och ljusen sätter stämningen. När den rökfyllda scenen väl befolkats av den västgöta-baserade soloartisten/sångare och gitarrist Erik Gärdefors och hans kompanjoner är det många i publiken som dansar friskt till låtar om mörker och meningslöshet. Trots en stillastående kvartett lyckades de ändå blåsa liv i en liten pub.
Craft
Hat, död och total utplåning. Trotts trions 22 år på nacken håller dessa black metal dalslänningarna fast i sin ”fuck off!”-attityd lika starkt nu som då. Dessa år till trots har bandet endast spelat live i Sverige en gång tidigare. Därför tar Craft priset som festivalens snackis-band, både som mest hypade och sämsta. Sångaren spenderar större delen av framträdandet med att låta blicken glida bort i fjärran när han inte intar clichéartade black metal poser. Det är först mot slutet slutat han tycks upptäcka att det står en publik framför scenen. Äntligen släpper han sin krycka till mickstativ. Dock känns det som att det hela är försent. Något som ristas in i sten av det lågintelligenta krypet som slänger upp högerhanden i stelopererat nazistiskt högläge. En katastrofal avslutning på ett katastrofalt gig.
Warfect
Warfect från Uddevallas mörkaste gränder spelar inget annat än knytnäve-möter-ansiktet thrash metal. Allt annat är för posörer. Efter Crafts sömnpiller till uppträdande blir denna trio världens alarmklocka. Musik som skjuten rakt ur en kanon gör fullträff i publikens mage och det blir världens röj i den lilla baren. Man tror nästan att det är ett ungt Sepultura som kommit på besök när grabbarna river sönder strängar och knäcker nackar. Det är hela havets stormar där inga fångar tas och att vara upphovsmän till festivalens enda moshpit talar nog för sig självt. Warfect är kort och gott en synonym för perfekt.
Dødheimsgard
Väggen mellan galenskap och genialitet är tunn som ett hårstrå. När det gäller norska Dødheimsgard är det svårt att veta vilken sida av spektrumet de befinner sig på. Som kvällens final plockar de snabbt på sig en redig publik som fyller salen. Nu för tiden är bandets tema hinduism, ett tema som både passar deras mystiska aura och som gör deras black metal konsert till något utöver det vanliga. Frontmannen efterliknar dödsgudinnan Kali, med sina påmålade ögon på ögonlocken och utstickande tunga medan basisten imiterar en demon med bestialisk röd/gul färg och svarta tänder som han gärna visar upp. Kvartetten bjuder på låtar från alla album och spenderar varje sekund med att framhäva sina hinduiska gudaväsen. Det bjuds på musik och uppträdande av experter, en värdig sista föreställning för festivalens andra dag. När cymbaler lugnat sig och frontmannen kramat fansen vid staketen drar sig festivalens smått onyktra gäster tillbaka till hotell och camping, antingen för att begrava sig i sovsäcken eller för blöta efterfest.
Text: Erik Nelsson
Fler bilder kan finnas här: http://bit.ly/2dnhwu4
