Några av er kommer kanske ihåg berättelsen om Rasmus Löhr och soloprojektet Lohr som CrankItUp publicerade för ett knappt år sedan (LÄNK)? Historien om en ensam mans kamp att ta sig in i musikvärldens rampljus. Hur han flera gånger föll på mållinjen för att sedan resa sig upp och börja om igen. Tyvärr har historien en smärtsam förmåga att upprepa sig och det blev inte sista gången som Rasmus föll. Men nu har han återigen rest sig upp och är redo att ta sig an utmaningen igen. Det är med den bakgrunden som jag nu, ett år efter vår senaste intervju, sitter på ett café i Borås för att diskutera hans nya musikaliska åtagande. Hur han har axlat rollen som frontman i ett av Sveriges mest lovande metalcoreband; Writing The Future.
Hur kom det sig att du hamnade i Writing The Future?
– Det är en lång historia. Det började i princip med Lohr. Hela det projektet gick käpprätt åt helvete, skrattar han. Jag spelade in fem låtar tillsammans med en producent. Alla låtarna var mer eller mindre färdiga om man bortser från mixning och mastering. Jag hade börjat göra reklam för skivan och se till att jag fick den publicitet som behövdes för att bli upptäckt. Då lyckas min producent gå in i väggen. Plattan blir då uppskjuten för att sedan få färdigställningsdatumet framskjutet om och om igen. Till sist kunde jag inte längre kontakta producenten och kunde inte få tag på några av låtarna. Det blev ett ganska tvärt och nedstämt slut på det projektet.
– I samma veva hade Writing The Future en ordentlig dip de också. Så som jag förstår det hela hade de en sångare och det gick riktigt bra. De var på väg att komma jättelångt. Men så fick han problem med ryggen. Något diskbråck eller liknande, vilket resulterade i att han knappt kunde stå upp. Det innebar att den planerade Tysklandsturnén fick läggas på is. Efter det började bandet gå ner sig. Några av killarna träffades och repade lite titt som tätt, men det hände aldrig någonting eftersom sångaren inte kunde vara med. Efter ett tag bestämde de sig för att leta efter en ny sångare, utan större framgång. De var extremt kritiska till alla som provade och hittade inte någon som de var nöjda med. Jag vet att vår trummis Rickard Berg aldrig trodde att det skulle hända något. Han var beredd på att lägga ner hela bandet. Men av en slump lyckades de hitta en gammal annons som jag själv hade lagt ut för mer än två år sedan där jag sökte musiker. På vinst eller förlust bestämde de sig för att kontakta mig.
– Jag var väldigt skeptisk till att spela i band efter mina tidigare erfarenheter. Jag ville inte fastna i ytterligare ett misslyckat projekt. Men av någon anledning bestämde jag mig för att träffa dem och ge dem en chans. Jag var jävligt tydlig redan från början att om jag ska vara med på det här så funkar det inte att säga att vi vill satsa helhjärtat, för att sedan ge upp när det gäller. Jag har kämpat med musiken i tio år och jag har fortfarande inte kommit någonstans! Jag har snubblat på mållinjen så många gånger att jag lovar att jag dödar den som i dagsläget fäller mig på målsnöret! Antingen tar vi oss hela vägen, eller så spelar vi inte alls! Efter det berättade de att de ville det här lika mycket som jag, vilket jag tyvärr har hört innan. Men jag valde att tro på det av någon anledning. Bandet hade ändå existerat i några år innan mig och grabbarna verkade vara väldigt drivna.
– När jag provspelade med dem fick jag respons från bandet. De förstod vad jag hade varit med om och varför jag var ville driva det här projektet. Den rätta vägen var enkel för mig att se eftersom jag har bränt alla de skepp som man kan ta vid sidan av. De var helt med på mina noter, vilket jag märkte tidigt. Vi satte upp ett mål. Vi skulle spela in i januari vilket vi lyckades med. Vi hade inga låtar eller material innan dess. De andra i bandet hade någon idé som jag i slutändan totalsågade. Sen tog vi delar av den idén, bröt ner det som fanns och ur askan kom vår nya singel All For Nothing.
– Efter att singeln blev inspelad kände jag att grabbarna verkligen ville detta och att de drev på lika mycket som jag. Det märks tydligare och tydligare ju längre vi kommer. Deras glöd blir bara större och de kämpar ännu hårdare. Nu är jag väldigt glad att jag gav det en chans till att spela i band. Även om det inte blir något så kämpar vi allihopa och njuter av det. Det har jag inte varit med om innan. Det är inga svåra killar att komma överens och samarbeta med. De är härliga människor. Vi klaffar bra ihop och har väldigt roligt när vi träffas. Det är nästan det viktigaste.
Hur har processen att skapa ny musik med bandet varit?
– I början var det kaos, skrattar Rasmus. När jag hör ett stycke eller en låt måste jag höra en melodi. Annars kan jag inte skapa några texter där jag kan förmedla känslor och budskap ordentligt. Writing The Futures musik har traditionellt sett varit baserad på mycket gitarr. Det är inte självklart att det finns någon tydlig melodi i en gitarrslinga. Det kan låta riktigt bra, men det betyder inte nödvändigtvis att man kan sjunga till det. Den tidigare sångaren utnyttjade nästan bara skrik vilket funkade väldigt bra med gitarrtemat. Jag tycker det låter väldigt bra men samtidigt blir det väldigt enkeltspårigt. När jag kom in försökte jag skjuta den enkelspåriga grejen åt sida och skjuta in min egen touch på tonerna. Då blev det mer melodi, även i mina skrik. På så vis kan jag verkligen förmedla de sinnesstämningar och viktiga teman som vi vill att folk ska uppleva. Våra texter är väldigt viktiga, vi har viktiga historier att berätta.
– Jag hade en vän som tog livet av sig 2009, börjar Rasmus med en lätt darrning på rösten. Han mådde riktigt dåligt. Men det var det ingen som visste om, inte ens hans närmaste vänner. Han höll det inne och vi förstod det inte förrän han var borta. Det var en hemsk händelse. Men tyvärr är det något som inte är särskilt ovanligt nu för tiden. Jag kan sitta och prata med någon och den personen kan vara glad och verka må jättebra. Då får jag inte bilden av att den personen mår dåligt. Det är så det vardagliga mötet ser ut mellan människor. Du kan gå förbi hundratals människor varje dag, men du ser inte hur de mår på insidan. All For Nothing handlar om att det kan gå blixtsnabbt från att du har allting till att du förlorar allting. Alla människor klarar inte av sådant, man vågar inte dela med sig av vad som händer. Det kan till och med gå så långt att man ger upp helt och hållet.
– Låten handlar även om att ta hand om varandra. Om att till exempel ringa en extra gång eller skicka ett extra sms, fråga om allt är bra och visa att man finns till för varandra. Det krävs så lite. Det tar mig en halv minut att skicka ett extra sms eller fem minuter att ringa ett extra samtal. Något så litet kan göra att du mår lite bättre om du befinner dig i en jobbig situation. Att du märker att det finns människor runt omkring dig som verkligen bryr sig om dig. Vi har valt att alla låtar som vi kommer att släppa handlar om olika situationer som vi tror är vardagliga. Alla människor når någon gång botten. Har man inte gjort det än så kommer man att göra det någon gång i livet. Det finns ingen människa som lever lycklig livet ut.
– Vi måste ställa upp för varandra. I dagens samhälle sker det så himla mycket på nätet och i det gömda bakom en datorskärm. Statistiken för självmord fortsätter att stiga samtidigt som den kryper neråt i åldrar. Det tror jag mycket beror på bland annat mobbing över nätet och att man anonymt hoppar på varandra. Vissa klarar inte det. De mår dåligt redan från början och då blir det droppen som får bägaren att rinna över. Musiken som vi kommer att släppa nu och i framtiden handlar om sådana frågor. Vi vill lyfta de här ställningstagandena extra mycket. Frågor som vi vill få folk att känna sig träffade av. Saker som egentligen är ganska självklara för dig och mig, eftersom att vi mår bra. Men som inte är lika självklart för den som mår dåligt.
– Vi vill nå människor. Vi vill visa dem att vi också har suttit där och mått dåligt. Men vi är här idag. Det kan du också vara. Är någonting fel så finns det människor runt omkring som faktiskt bryr sig.
– Tänk om man hade lagt den energi man lade på att hata varandra på att älska varandra. Vilken härlig värld vi skulle leva i, avslutar Rasmus med en djup suck.
Writing The Future släpper idag singeln All For Nothing. Lyssna och se musikvideon nedan!
Text: Markus Lassus Bjälnes
