Författare: Mattias Petersson

Från festivalens hemsida: Michael Monroe är mest känd som frontfigur för glamrockbandet Hanoi Rocks, men har under senare år satsat på att köra sin solokarriär fullt ut. Han har under sina musikår hunnit med att släppa flertalet album och även medverkat på andras skivor däribland Guns N’ Roses skiva Use Your Illusion I. Monroes senaste album, Horns and Halos kom ut den 23 augusti 2013 i hela världen på Spinefarm Records och Ballad i Lower East Side släpptes i mars som den första singeln och video Michael Monroe har tidigare rekryterat den svenska gitarristen Dregen till sitt band. Monroe…

Läs mer

ATMF Records Släpps den 7 mars Australienska Adamus Exul säger att de gärna svarar på medias frågor men att inspelningsprocessen kring albumet har varit ett privat och hemlighetsfullt skeende. De låter dock meddela att musiken har så högt tempo samt är så teknik att de har varit tvungna att spela in med klickspår. Förutom detta är mycket av bandets karriär höljt i mörker. De sammanstrålade för sex år sedan under A.Exuls fana och har sedan dess släppt en demo samt två album om man räknar med kommande skivsläppet Arsenic Idols. Målet med musiken är att skapa en framåtskridande aggressiv ljudbild…

Läs mer

Från festivalens hemsida: Metallsvenskan presenterar stolt Millencolin till årets festival. Millencolin är kanske enligt vissa inte ett självklart band att boka till Metallsvenskan men vi som arrangörer känner tvärtom – det är otroligt skoj och en ära att få ha de lokala hjältarna på scen under festivalen. Millencolin är en av de större svenska musikexporterna i modern tid. Med över 2,5 miljoner sålda skivor och oändliga turnéer världen över är de utmärkta ambassadörer för Örebro som stad och för musiklivet i regionen. Med sin melodiska punk/rock har de fått massor med fans i hela världen. Millencolin spelar på Stora Scen på Lördagen.…

Läs mer

ATMF Records Släpps den 7 mars Deadly Carnage är en kvintett som öppnade upp sin kreativa ådra i Italien år 2005. Namnet till trots så är de inte ett band vars lyrik handlar om mord, död och inälvor. Snarare bjuder bandet på sofistikerad black metall där livets stora frågor besjungs utifrån ett existentialistiskt perspektiv. Manthe är italienarnas tredje album, en sorgsen skapelse som balanserar på gränsen mellan en materialistiskt dödlig värld och ett drömlandskap täckt av snö. En komplex komposition som berör den självdestruktiva förståelsen om sin egen skuld skuld i en förvittrad verklighet. Detta är ett band som långsamt…

Läs mer

Moribund Släpps den 4 mars Från Sloveniens mörker har en kvartett av musiker samlats under samma fana för att spela kaotisk black metall med en klassiskt fasansfull och bitter produktion. Bandet, som har upplevt diverse medlemsbyten sedan starten 2004, släpper nu en samlingsplatta. Denna samlingsplatta innehåller allt som de inte har lyckats få ur sig mellan åren 2011 till 2013. Med andra ord allt som kasserats sedan de senast släppte en fulländare. Att slovenerna inte producerat något annat än ett livealbum samt en gäng EPs sedan 2009 ger en viss uppfattning om hur mycket slaskmaterial Deaths Old Stench innehåller. Ett…

Läs mer

I, Voidhanger Records Släpps i februari/mars Om du aldrig har hört talas om sångaren och gitarristen Costin Chioreanu så kan jag i alla fall lova att du någon gång har sett hans teckningar. Inom extremmetallscenen är han ganska välkänd för sin abstrakta konst som pryder allt från konsertaffischer till albumomslag (Valkyrja, Switchblade, Grave, Demonical med flera). I juli förra året fick han för sig att han skulle starta ett emotionellt mörkt metallband tillsammans med trummisen Alex Ghita och basisten Mihai Andrei. På denna första EP består den gjutna grunden av black metal varvid den sträcker sig så långt som till…

Läs mer

Noicehead Släpptes den 8 februari Det skulle vara allt för lätt att slänga in Vanity Blvd bland band som Crashdiet och Mötley Crue. Ska sanningen fram var jag faktiskt lite orolig över ifall jag skulle få en renodlad sleazeplatta att recensera. Men avestaborna vet hur man kryddar denna mix på ett välsmakande vis. Med rötterna förankrade i den klassiska rocken samt attityden från den svenska hårdrocksscenen blir det tungt, svettigt och överraskande bra. Senast kvartetten förde något väsen av sig visade kalendern år 2008. Då hade den purfärska och kritikerrosade Rock’n’Roll Overdose precis släppts.  Bandet hade pushats av storheter såsom…

Läs mer

Phonotraxx Släpps den 28 februari Vissa band är där på rätt plats och rätt tid för att nedtecknas i historien som ikoner. Andra har en bra start, glöms bort, spelar i det lilla men harvar outtröttligt vidare. Tyska Axxis tillhör denna kategori av klassiska små band som aldrig fått det erkännande de förtjänar. För 25 år sedan debuterade de med hull och hår. Deras skiva såldes i 100 000 vilket ger den status som den bäst säljande debutplattan inom tysk hårdrock någonsin(!). Med influenser från både 70-och 80-talets metallscen. Uppbackat av sångaren Bernhard Weiß karaktäristiskt nasala stämma bjuder Axxis på ett…

Läs mer

Självsläpp Släpptes 22 november 2013 Fröet till Chuggers såddes redan i nådens år 2006. Då kunde gitarristen Robert Bjärmyr inte förverkliga sin vision om ett hårt melodiskt dödsmetallband. Det var först i slutet av 2012 som han på allvar började sätta sina idéer på pränt. Därefter sökte han sig igenom Göteborgs progressiva och melodiösa metallscen för att finna liksinnade musiker. Tillsist hade en kvintett samlas och första låten Bleed spelades in i början av 2013. Detta var långt ifrån tillfredställande så under hösten samma år äntrade bandet Endarker Studios med Dan Everth Magnus Andersson (bassist i Marduk) bakom produktionsspakarna. Slutproduktionen…

Läs mer

Forever Plagued Släpps 28 februari Orcultus spelar rå och skitig black metal, kommer från Sverige samt föredrar att vara helt anonyma. Hur mycket jag än jagar runt bland vänner och bekanta hittar jag ingen som vet något om detta band. För första gången på mycket lång tid är jag helt konfundersam. Hur kan ett band vara så totalt okända i dagens digitala värld? Istället får musiken föra bandets talan. Med fyra låtar som tillsammans klockar in på en kvart är detta en kort men intensiv lyssning. Att kalla detta för rått är en underdrift. Stundom är det så brutalt för…

Läs mer