Datum: 2014-05-24
Att säga att Helloween aldrig kommer att bli som det en gång har varit är att sparka in öppna dörrar. Åh andra sidan ter det sig fortfarande obegripligt för undertecknade att bandet fortsätter att spela klassiska låtar som deras nuvarande sångare ändå inte klarar av. Detta ständiga underminerande av Andi Deris gör mig rent ut sagt förbannad. Han har spelat längre i bandet än tidigare sångare kombinerat men ändå tvingas publiken till att lyssna på hjärtskärande mord av klassiska Eagle Fly Free och I Want Out. Det senare materialet som han själv varit med och spelat in klarar han utan problem även om balladen If I Could Fly är ett riktigt sömnpiller. Andis säregna nästan lite hesa stämma fungerar utmärkt i spår som Straight Out Of Hell och Power. Med en mimik och ett kroppsspråk som skriker glädje och publikfrieri är det barnsligt kul att se tyskarna leka loss på scen.
Dock är detta en spelning med mycket utfyllnadsmaterial. Trumsolot bjuder på föga överraskningar och gitarrsolot känns ännu mer krystat. Det är lite väl standardisterat för att det riktigt ska lyfta men sångleken i Live Now! går hem hos Örebrospubliken. Blandningen av kliché och professionellt musicerande ger ett tudelat intryck. Är man inte familjär med bandet sedan tidigare är detta en föreställning av hög kaliber. Har man däremot sett tyskarna förr är detta en föga exalterad show. Mycket går direkt efter måttstocken. Av det gamla materialet så gör Andi en starkast tolkning av Dr Stein medan Starlight hamnar i helt fel tempo.
När Saxon avslutade kvällen innan kändes det nästan som om de tryckt in för många låtar i sitt set. I Helloweens fall känns det som om det är för få. Den tyska pumpan rullar vidare utan att vare sig imponera eller hänföra.
Bäst: Power.
Sämst: Trumsolo, sånglekar, gitarrspel… mycket utfyllnadsmaterial.
Betyg: 6/10
Text och foto: Cecilia Wemgård
