Spiritualism och ceremoniella inslag i livesammanhang har blivit något av ett vanligt förekommande fenomen i dagens black metal scen. En djupare mening bakom musiken och ett sökande efter att omvandla scenen till ett rituellt altare brukar ofta vara den drivande faktorn. Mephorash är ett band som har gjort en kort men intensiv resa sedan de startade sin verksamhet 2010.
– Orsaken till att det har blivit en sådan förändring är svårt att sätta fingret på, säger gitarristen Erik Andersson. I grunden handlar det om att man brinner så mycket för det man gör att man varje dag funderar på vad man kan förbättra och hur man kan förmedla det man vill säga. Ju längre man kör desto bättre medel får man. I början hade vi ett trumset med trasiga trumskinn och en gitarr vi köpt för 500 kronor. Det lät som skräp men det var det som vi hade tillgång till då. Med spelandet kommer erfarenhet och tillgång till nya medel som gör att man utvecklas.
Fans det en speciell tidpunkt när ni bestämde er för att visa upp en mer spirituell framtoning på scenen?
– Det kom nog 2013 när vi skulle släppa vår split Opus Serpens med Ashencult. Där fann vi att det var så jävla tråkigt att gå upp på scen i samma liksminkning som folk har gjort i 100 år. Det är ett beprövat koncept men det är inte det jag vill att bandet ska framstå som. Det här är något väldigt viktigt och spirituellt för mig. Folk tror på Gud men för mig är musiken mitt kall och det jag brinner för. Man går inte bara upp på scenen och spelar gitarr. Det här är en religiös sak och jag vill representera det på rätt sätt.
Att förklara symboliken kring Mephorash uppträdande och de symboler de använder på scenen är något som gitarristen beskriver som abstrakt och svårt. Han förklarar att symbolerna står för sig själva utan att man behöver förstå det grundläggande konceptet med dem. I slutändan handlar det om vad bandet rent känslomässigt förmedlar till publiken.
– Jag tror att man får en rätt så bra uppfattning om vad vi förmedlar bara genom att insupa atmosfären i lokalen. De flesta symboler vi har på scenen är personliga för oss. Symboler som vi känner att vi är starkt sammankopplade med. Dom förstärker vår styrka och position. Förklarar jag bara vad en enskild symbol kommer ifrån ger det ingenting utan den får kraft för lyssnaren först när jag står på scenen. Då får man en koppling.
Ni ska återsläppa EP:n Sfaíra Ti̱s Fo̱tiás (2015). Varför?
– Vi släppte ursprungs EP:n på skivbolaget Hell Attacks Productions som har nischat in sig på att göra begränsade utgåvor. EP:n släpptes enbart i 300 exemplar. De exemplaren är dyra men samtidigt otroligt väl utförda. Det här skivbolaget är från Sydamerika vilket är väldigt distanserat för oss. Vi ville göra den här unika exklusiva utgåvan med dem. Samtidigt vill vi göra någonting som är sparsmakat men som kan vara tillgängligt här i Sverige. Den största skaran människor som har köpt originalet är från Sydamerika eller Amerika och det är många som saknar fysiska utgåvor av den i Europa. Vi kände att vi återsläpper den med nya illustrationer och med ett bonusspår så att det blir ett nysläpp samtidigt som det är ett återsläpp. Vi gör detta för att försegla det nya samarbetet vi har med Shadow Records. Detta är första steget, sedan får vi se vad det leder till.
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Jolle Ingbrand
