När de flesta band ger sig ut på turné har de (oftast) precis släppt en ny skiva som de ska marknadsföra. När veteranerna i Saxon ger sig ut på vägarna är det med en akustisk platta och ett livealbum i ryggen som de söker vinna lyssnarnas gunst.
– Vi har också en ny DVD på väg och jag har precis avslutat ett proggrock projekt som släpps efter sommaren. Så ja, vi håller på med rätt så mycket just nu. Dessutom har vi börjat skriva låtar för nästa skiva. Vi är metallmusikens svar på X-Men, lägger sångaren Biff Byford till skrattandes. Vi är produktiva. Åtminstone jag eftersom jag är en väldigt drivande människa, lägger den gråhårige britten till med ett pillemariskt leende.
Det sista uttalandet är ingen underdrift. Sedan engelsmännen släppte sin första singel år 1979 har de hunnit ge ut 20 studioalbum (den senaste så sent som förra året), 11 livealbum, 7 Dvd:er och ett enormt antal singlar och samlingsplattor.
Känner du aldrig att hypen kring Saxon sänks när ni släpper så mycket?
– För stunden tror jag faktiskt att våran profil är rätt så hög. Eftersom vi har spelat tillsammans i 35 år så har vi nog blivit lite av en tradition bland lyssnarna. Både nya och gamla fans kommer för att se Saxon live så nu är det goda tider för band som oss. Varför vi framförallt gillar Sverige är för att vi var väldigt stora här på 80-talet.
Ni är dessutom fortfarande stora i Sverige. Tillsammans med Motörhead och Iron Maiden räknas ni som lite av ett husband här i landet.
-Absolut! Men för att folk ska fortsätta att komma till showerna så måste vi hela tiden se till att hitta på något nytt. Som det ser ut nu kommer vi eventuellt att komma tillbaka på en ny turné med Skid Row som förband. Sedan kommer vi förmodligen att spela lite annorlunda låtar och arrangera om lite för att hålla intresset uppe. Det kommer bli roligt både för oss själva och för er.
Precis som många andra engelska band från det sena 70-talet och tidiga 80-talet formades Saxons musik i den engelska stålindustrins städer. Tillsammans Iron Maiden, Judas Priest och Girlschool (för att nämna några få) stod bandet i bräschen för det nymyntade begreppet New Wave Of Brittish Heavy Metal. Med musiken starkt förankrad i arbetarklassen tog det inte lång tid innan Sverige hakade på tåget.
-Vi har alltid varit ett arbetarklassband. Med all respekt, en del ser upp till de amerikanska banden med deras glitter och Hollywoodattityd. Vi, åh andra sidan, har alltid varit lite mer skitiga. Vi var arbetarklass då och vi kommer förmodligen alltid att fortsätta att vara det. Det är vårt sinneslag och jag tror att folk kan relatera till det. Vi är ett gäng normala grabbar som på egen hand har arbetat oss till den nivå vi är på i dagsläget. En klassisk historia, eller hur?
Jodå, samtidigt är det intressant att se att metal i dagens Sverige knappast är något som centreras till arbetarklassen. Snarare har det blivit vardagsmat som både överklassen och medelklassen tar till sig.
-Jo, visst är det så. Jag förstår vad du menar och mycket av dagens moderna metal är extremt populär men i grund och botten finns det plats för alla. Vi kan bara göra vår egen grej och vara oss själva.
– Vi sjunger om livet och vad vi själva tycker. Jag fokuserar både på det som intresserar mig men även på det som stör mig. Mycket av vårt låtmaterial kommer från den bakgrunden och vanligt folk kan relatera till det vi skriver om. Sedan skriver vi också om att man ska stå på sig, aldrig ge upp och fortsätta att kämpa. Just detta tror vi väldigt starkt på.
– Överlag är vi dock positiva. Visst, vi sjunger om döden men inte på ett deprimerande vis. Vår musik är inte speciellt mörk. Vissa gillar det och andra inte. Det finns förmodligen en del människor som skulle vilja se oss ta steget ut i hopplöshet med våra inälvor hängandes överallt. Personligen ser jag dock musiken som en del av showbusiness. Det måste finnas någon form av underhållningsvärde.
Text och foto: Cecilia Wemgård
