Nuclear Blast
Släpps den 30 maj
Förra året fyllde polens mest anrika dödsmetallakt 30 år. Bandets upphovsman, Piotr ”Peter” Wiwczarek, och tillika dess growlare har dessutom uppnått en gedigen ålder av 48 år. Det är många höga tiotal. Emellertid visar bandet upp en nytändning som snarare kan tillskrivas en ungtupp i sina bästa år. Medan Necropolis var ett sömnpiller som hette duga blev Welcome To The Morbid Reich ett gediget uppsving. Tibi Et Igni fortsätter i samma attitydsrika spelglädje. Producentstolen innehas som vanligt av bröderna Wiesławski. En duo vars samarbete med polackerna nu täcker fyra album. Med sin elfte fulländare arbetar sig bandet vidare i sitt cementerade men framförallt patenterade dödsmetallsound. Det är Vader uppskruvat till max plus lite till.
Tibi Et Igni; för dig och för elden. Ett postskriptum som används för att signera hemliga dokument. Nej, denna skiva går inte upp i rök efter att du lyssnat på den men nog tusan är den eld och lågor inkarnerat. Som en filmatisering av Dantes inferno bjuds lyssnaren upp till ett orkestralt intro som med en pendelsvingning byts ut mot en käftsmäll med puls 220. Aldrig har väl en titel varit så talande som Go To Hell. Piotr låter lika sjuförbannat ilsken som vanligt. Uppbackad av ett starkt manskap bakom övriga instrument låter det oförskämt bra. Den kristallklara produktionen framhäver även de minsta detaljerna samt att de nästan filharmoniska orkesterinslagen skapar en talande atmosfär. Just detta sistnämnda element känns mycket som skivans starka punkt. Det blir en modifikation av en väldigt väletablerad ljudbild. Det är också ett tilltag som ger en vital känsla över denna tio spår långa skapelse. Självklart serveras det även hederligt gammalt mangel men detta blandas upp av ett angenämt sväng. Ta bara en låt som Triumph Of Death som med sitt gung och sina aptitretande solon är riktigt behaglig för nackmusklerna.
Ofrivilligt humorinslag blir det i låten Hexenkessel där Piotr frågar herrn där uppe varför han har övergivit honom. Kan det eventuellt bero på den distade gitarrmisshandeln i Worms of Eden? Överlag bjuder polackerna upp till ett starkt album med några få skavanker här och där. Brutalitet blandas upp med genomtänksamhet samtidigt som det aldrig svänger över till raketfysik. Detta är Vader; Polskt dödsmetalltugg med bra många år kvar till pensionen.
Bäst: orkesterinslagen var en angenäm överraskning samt bandets nyfunna vitalitet.
Sämst: Where Angels Weep och Abandon All Hope är korta och intensiva men lever inte upp till övriga låtars standard.
Betyg: 9/10
Spår
1.Go To Hell
2.Where Angels Weep
3.Armada On Fire
4.Triumph Of Death
5.Hexenkessel
6.Abandon All Hope
7.Worms Of Eden
8. The Eye Of The Abyss
9. Light Reaper
10. The End
Bandmedlemmar:
Piotr ”Peter” Wiwczarek – Sång
Marek ”Spider” Pająk – Gitarr
Tomasz ”Hal” Halick – Bas
James Stewart– Trummor
Text: Cecilia Wemgård
