Datum: 2017-07-08
Vicious Rock Festival är Trollhätte-fenomenet som ger mening åt att bo i den lilla staden. Med öl och merchandise så långt ögat kan nå är det en tvådagars fest för både den inbitne rock-fanatiken eller för den folkkäre partyprissen. Under årets upplaga var smörgåsbordet varierat påfyllt med allt man kan tänkas vilja uppleva. Fulla bajamajor, doften av nygräddade donuts och cigarettrök och gräset fullt med entusiastiska besökare är bara en liten del av denna årliga tradition som lämnar få besvikna.
Nicke Borg Homeland
Nicke Borg är sångaren som tidigare gjort karriär i Sveriges egen gullegris till rockepitet, nämligen Backyard Babies. ”Vem behöver Dregen (Andreas Svensson, gitarrist i Backyard Babies)?” utropar Nicke till publiken. Ja, vem behöver egentligen Dregen när man har en gitarr och en stol att skapa magi med, mitt på ljusa dagen. Frågan ifall en akustisk spelning hade gjort sig bättre under natthimlen är en smaksak. Nicke tar ton med sin underbart hesa röst, som låtar som att han käkat sandpapper timmarna innan. Med hängivna fans i första raden bjuder han på gamla låtar med Backyard Babies varvat med egna låtar. Det är inte fören när Leaving Home spelas som alla åskådare vaknar till liv. Nja, magin man förväntar sig av en akustisk spelning är varken där under första eller andra låten. Dock påminner han publiken om hur roligt det är att vara på Vicious Rock Festival och publiken svarar med jubel. När man tror att man ska lämna med en ganska sorgsen eftersmak i munnen så smäller Nicke till med en egen tappning av klassikern Bloody Tears som ger en bitterljuv eftersmak eftersom den är bättre än originalet.
Betyg: 5/10
Art Nation
Med sin nya platta Liberation (2017) intar Art Nation scenen med storm. Om man letar efter energi och glädje som liknar en sprudlande paraplydrink har man hittat rätt. Redan från start ger bandet 100%. Alexander Strandell (sång) påminner gång på gång publiken om hur snygga de är. Även om de tre första låtarna känns aningen sega stoppar det inte bandet som med sin charmiga entusiasm fortsätter att marschera. Under Kiss Up & Kick Down knuffar sångaren hjälpsamt åskådarna till allsång. Art Nation har inte stuckit under stolen med att de har varit inspirerande av 80-tals rock och det märks. Christoffer Borg (gitarr) och Johan Gustafsson (gitarr) är inte nådiga med sina storslagna gitarrsolon och verkar heller inte missa en enda utdragen ton, som får tankarna att vandra till det nämnda årtiondet. Med tanke på Art Nations närvarande, kapacitet och framförallt deras inspiration till musiken, så gör sig bandet bättre på en större arena. Men när bandet ger 100% till den publiken som närvarar, känner man att viljan och tacksamheten lyser igenom.
Betyg: 7/10
Sator
Det känns som att gubbarna i Sator inte förändrats en dag sedan starten 1987. Med en setlist av sina gamla rock-dängor lämnar inte bandet någon besviken. Kent Norberg (sång) tar micken på ett nästan nonchalant men proffsigt vis innan bandet drar igång i en spelning som genuint slår från hjärtat. Gitarristen Chips Kiesbye berättar hur glada det är över att vara i Trollhättan i jämförelse med Skara Sommarland då det mest kände att det ville åka hem. Med det sagt smäller bandet till med mtv-hiten I Wanna Go Home. Låten förvandlar hela publiken till ett enda stort kompisgäng och alla sjunger med i en ljuvlig allsång. Under Turn Off The News och Your Up Gets Me Down känns det mer som en hederlig folk-fest och det är svårt att stå still när bandet själva ser ut att ha roligt på scenen. Framförallt basisten Heikki Kivihao som balanserar på en högtalare utanför scenen för att komma så nära publiken som möjligt, när han inte är i publiken och spelar det vill säga. Bandet fortsätter i samma kärleksfulla takt spelningen ut. Med kärlek från huvudet ner till tårna står hela publiken med en galge i munnen som varar resten av kvällen.
Betyg: 8/10
Lordi
Fem monster från Finland är huvudakt på årets festival. Lordi har sedan starten 1992 bland annat hunnit skapa tio studioalbum, en skräckfilm, frimärken och serietidningar. Bandet vann Eurovision Song Contest 2006 med Hard Rock Hallelujah och släppte list-ettan The Arockalypse samma år. Med bandets historia chockas man inte av hängivna fans som viftar fritt med finska flaggan innan monsterdiggarna går ut på scenen. De storslagna musikerna, som plockade ur en skräckfilm är inte någonting man får uppleva varje dag. Tur det. Lordi startar sin spelning med att skicka in någon sorts maskot i döskalle utstyrsel. Man ställer sig frågan om detta är en bandmedlem kontra någon som är på väg att knacka dörr efter bus eller godis. Bandet bjuder på hits som Devil Is A Loser, It Snows In Hell och Who’s Your Daddy. Men när Mr Lordi (sång) frågar alla i publiken om någon vill ha en kram för att sedan dra igång Hug You Hardcore, undrar man om det faktiskt är Lordi själva under dräkterna eller om det är några andra filurer under som ska göra parodi på Lordi. Det är inte första och inte sista gången Mr Lordi ska stå och snacka goja under spelningens gång. Innan Sincerely With Love frågar sångaren om man känner någon som är ett rövhål. Kanske din pojkvän, eller din fru? Känner ni ibland att man bara vill ge dom en smäll? Det extremt barnsliga mellansnacket renderar alla monster till en barnprogramsversion av sig själva på kiss-och-bajs nivå. När alla förutom basisten Ox lämnar scenen bjuds vi nu under krystade former på ett bassolo med ett ectasy-party i bakgrunden, samtidigt som en utklädd nunna möter döden för basistens händer. När bandet spelar är det bra, men pausunderhållningen känns som hämtad från deras år i Melodifestivalens strålkastarljus. På tal om Melodifestivalen så är den näst bästa stunden när bandet spelar klassikern Hard Rock Halleujah. Med blod rinnandes ur öronen och ögonen är det dock bäst när spelningen faktiskt är över.
Betyg: 2/10
För mer bilder:
Nicke Borg Homeland
Art Nation
Sator
Lordi
